Efter påtryckningar från mina arbetskamrater har jag sett filmen Den 12:e mannen. Det bor tolv pensionärer på min avdelning på äldreboendet där jag jobbar. När vi har situationer där alla boende ska samlas har det varit ett stående skämt av typen ”…och här kommer den tolfte mannen”. Så därför började vi prata om filmen.
Den 12:e mannen är baserad på en verklig historia och handlar om norrmannen om Jan Baalsrud (spelad av Thomas Gullestad), som flydde undan nazisterna i Tromsö vintern 1943. Jan Baalsrud var en norsk motståndsman under den nazistiska ockupationen under andra världskriget. I filmen har han och hans vänner planerat ett hemligt uppdrag, men nazisterna upptäcker motståndsmännens fiskebåt och avrättar samtliga. Den ende som lyckas fly är Baalsrud – som dessvärre är både sårad och barfota på ena foten.
Med Gestapo i hälarna flyr Baalsrud mot Sverige i en jakt som varar i dagar och veckor. Slutligen, efter två månader, når Baalsrud Sverige och säkerheten. På vägen har han dock bland annat tvingats skära av sig sina förfrusna tår.
Filmen räknas som en krigsfilm och det är inte en typ av film som jag sett speciellt mycket av i mina dagar. Men jag tycker att den här filmen var bra. Stridsscenerna tog inte över hand utan man fick följa John Baalsruds umbäranden under flykten mot Sverige, som var neutralt under den här tiden. Den var mycket spännande och man ville inte missa något av handlingen genom att gå ut i hallen när den blir för spännande.
Det blev också lättare att förstå den nationalism som norrmännen uppvisar den 17 maj varje år efter att ha sett filmen. Här i Sverige förknippas ofta nationalism med extremhögern. Men i Norge innebar upplevelserna under den nazistiska ockupationen att det norska nationaldagsfirandet fick ett ytterligare djup.
Den 12:e mannen hade svensk biopremiär den 17 aug 2018 och är regisserad av Harald Zwart. Filmen sändes nyligen på SVT Play och finns att hyra på Viaplay.