Sedan presidentvalet den 9 augusti har en imponerande proteströrelse utvecklat sig mot Aleksandr Lukasjenkos styre i Vitryssland. Protesterna utlöstes av det uppenbara och omfattande valfusket i presidentvalet. Nya Arbetartidningen har följt proteströrelsen som pågått i Vitryssland med stort intresse. Vi kommer att beskriva rörelsen i en rad artiklar i kommande nummer av tidningen.
I detta nummer refererar vi en ögonvittnesskildring från en gruvarbetare, Alexei, som berättade om sina erfarenheter från proteströrelsen i ett möte organiserat av Workers’ International Network. Alexei beskriver polisens brutalitet och den korta men imponerande strejk som han och hans arbetskamrater vid fabriken Belaruskali genomförde.
– Jag jobbade som observatör vid en vallokal och såg med egna ögon hur omfattande valfusket var. I min vallokal var valdeltagandet 129 procent!
– När det uppenbart falska valresultatet presenterades gick tusentals människor ut på gatorna och protesterade.
Regeringen slog tillbaka hårt. Internet stängdes av och kravallpolis sattes in.
– Kravallpolisen var extremt brutal. De började misshandla och gripa tusentals människor.
– Officiella siffror säger att det var mellan 6 500-7 000 människor greps och sattes i fängelse. Men detta motsvarar bara det officiella antalet celler i fängelserna.
– I verkligheten greps långt fler. De kunde pressa in nästan 20 personer i celler som var menade för fyra personer.
Godtyckliga gripanden
– Polisen grep människor helt godtyckligt. Min arbetskamrat blev gripen på gatan när han bara cyklade till jobbet. Och det var många sådana incidenter.
– Det här slog tillbaka mot regeringen. En rad företagsledare började kontakta myndigheterna och kräva att deras anställda skulle släppas ur fängelserna eftersom de inte kunde bedriva sin verksamhet.
– Myndigheterna tvingades till sist att släppa ut de tusentals som gripits ur fängelserna.
– När de som suttit fängslade kom ut kunde alla se hur brutalt de hade blivit behandlade. Nästan alla hade synliga blåmärken och andra tecken på att ha blivit misshandlade.
– Detta skedde samtidigt som vi återfick tillgången till internet. Bilder och videor spreds i mängder i sociala medier, vilket gjorde att alla kunde se hur alla dessa oskyldiga människor behandlats i fängelserna.
– När jag träffade min arbetskamrat igen, han som hade gripits på vägen till jobbet, var han helt blåslagen. Bokstavligen!
– Polisen hade börjat misshandeln redan i polisbilen när han greps. Sedan hade han misshandlats igen på polisstationen. Och på fängelset.
Strejken
– Brutaliteten väckte en enorm ilska. På kaliumgruvan där jag arbetar, Belaruskali, beslutade vi oss för att gå ut i strejk.
– Att lägga ned arbetet vid en kaliumgruva är en komplicerad process. Anläggningen består av en rad industribyggnader som ligger så mycket som 30 km ifrån varandra.
– Det går inte bara att trycka på knappen, stänga av gruvan och sluta arbeta. Då riskerar man att förstöra utrustning för miljoner. Att stänga av gruvan tar uppåt åtta timmar.
– Så när vi utlyste strejken tog det oss en hel arbetsdag innan produktionen hade stannat av.
– Företagsledningen hade väldigt fyndiga sätt som de försökte splittra oss på.
– De som arbetar nere i gruvschakten, som har de högsta lönerna, fick strejka på.
– Personal som exempelvis jag själv, som arbetar som elektriker, uppmanades att “strejka som italienare”. De ville att vi skulle vara på jobbet, göra lite underhåll här och där, annars fick vi göra som vi ville.
– De som var kompisar med cheferna fick dessutom löften om att få höjda löner om det återgick till arbetet.
– När de lyckats få nästan 40 procent att börja arbeta gick cheferna ned till gruvschakten och frågade arbetarna där nere varför de fortsatte att strejka. “Alla där uppe jobbar ju igen”.
– Företagsledningen lyckades tyvärr avbryta strejken på detta sätt efter två dagar.
– Det är också viktigt att veta att Belaruskali är en av världens största producenter av kaliumbaserade gödselmedel. Företaget står för ca 40 procent av den vitryska statens inkomster.
– Därför använde företagsledningen alla metoder de kunde för att avbryta strejken. Företaget ägs av staten och alla chefer har utsetts personligen av Lukasjenko.
– Jag skulle också säga att nästan alla som arbetar vid Belaruskali har stora lån – lån på huset, lån på bilen, osv. Utan lön var det många som oroade sig för att hamna på gatan.
– Men även om vi inte lyckades upprätthålla strejken i hela fabriken under mer än två dagar så gjorde vi viktiga framsteg när det gäller att organisera oss. När strejken började valde vi en strejkkommitté, och denna finns fortfarande kvar som en röst för arbetarna vid fabriken.
– Flera av mina arbetskamrater som valde att gå tillbaka till arbetet i ett tidigt skede skäms idag. Vi har lärt oss för framtiden.