Det amerikanska politiska systemet skiljer sig på många sätt från Sveriges. I grunden är USA:s politiska system uppdelat i tre maktcentra: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Kongressen är den lagstiftande makten, presidenten den verkställande och Högsta domstolen den dömande. Den som utvecklade denna maktdelningsprincip i dess moderna form var den franske upplysningsfilosofen Charles de Montesquieu. Det är Montesquieus maktdelningsprincip som USA:s politiska system bygger på.
Den lagstiftande makten
I USA kallas denna för Kongressen. Kongressen liknar på många sätt den svenska riksdagen. Men det finns också en rad skillnader. Kongressen har två ”kamrar” – Senaten och Representanthuset.
Representanthuset har 435 ledamöter som väljs någorlunda proportionerligt från alla 50 delstater utifrån folkmängd. I Senaten sitter 100 ledamöter – två från varje delstat oavsett folkmängd. Ledamöterna i Representanthuset väljs på två år medan ledamöterna i Senaten väljs på sex år.
Den verkställande makten
Det är presidenten som innehar den verkställande makten. Presidenten måste dock ofta förhandla med ledamöterna i Kongressens båda kammare (senaten och representanthuset) för att kunna få igenom sina lagar. Bara för att Demokraterna har majoritet i Representanthuset betyder det inte automatiskt att Joe Biden kan få igenom alla sina förslag. Genom sin majoritet i Senaten kan Republikanerna både stoppa och förhala presidentens förslag.
Den dömande makten
Det tredje maktcentrumet i det amerikanska politiska systemet utgörs av Högsta Domstolen. Denna utgör den högsta rättsliga instansen i USA och består av nio domare. Domarna utses av presidenten och sitter på livstid. Utnämningarna måste dock godkännas av en majoritet i senaten. Högsta domstolen kan ogiltigförklara beslut som fattats av presidenten eller kongressen.
Av dagens nio domare har tre utsetts av Donald Trump, två av Barack Obama, två av George W. Bush Jr., en av Bill Clinton och en av George Bush Sr.
Maktdelning även på delstatsnivå
Samma struktur med tre maktcentra som finns på nationell nivå – vilket kallas för federal nivå i USA – återfinns även i var och en av de 50 delstaterna. Varje delstat har en lagstiftande församling med två kamrar (utom Nebraska som har en kammare). Den verkställande makten i varje delstat innehas av guvernören. Slutligen har varje delstat en egen Högsta domstol.
Varje delstat har ett väldigt stort självbestämmande. Det tionde tillägget till den amerikanska konstitutionen fastslår att delstaterna beslutar om allt som inte uttryckligen är den federala regeringens uppgift. För en amerikan kan därför exempelvis valet av delstatsguvernör vara minst lika betydelsefullt som valet av president. Och hur väljarna lägger sina röster kan skilja sig åt när det gäller valet av guvernör och president. Ett exempel är delstaten Massachusetts. Sedan 1991 har denna delstat enbart röstat fram presidentkandidater från det demokratiska partiet. Men under samma tidsperiod har alla delstatsguvernörer, utom en, tillhört det republikanska partiet!