Nya Arbetartidningen har många gånger påpekat hur regeringen (S+Mp) och övriga riksdagspartier har bedrivit en både ansvarslös och misslyckad invandrar- och integrationspolitik. Det har emellertid länge varit nödvändigt att avslöja och kritisera hur Sverigedemokraterna och Muslimska brödraskapet – trots att de delvis kan betraktas som varandras motsatser i dessa frågor – i praktiken samarbetar för att sabotera en önskvärd integration av sunnimuslimer i Sverige. I denna sabotageverksamhet stöds Brödraskapet inte sällan av de wahhabitiska salafisterna.
Vissa läsare kommer att förvånat fråga sig varför vi beskriver just det Muslimska brödraskapet som Sverigedemokraternas motsats när det gäller exempelvis integrationspolitiken. Många förväntar sig att få höra att det är Miljö- och Vänsterpartierna som utgör Sverigedemokraternas motsats. Men sanningen är att Mp och V endast klarar av medlöparnas roll i dessa frågor. Mp och V klarar absolut inte av att själva formulera, och föra ut, en självständig integrationspolitik. Dessa två partier förmår endast föra ut olika grader av det Muslimska brödraskapets ideologi och politik när det gäller integrationspolitiken. Därför ställer vi inte tjänstehjonen Mp och V mot Sverigedemokraterna. Vi ställer det Muslimska brödraskapet, som i praktiken styr Mp och V när det gäller exempelvis integrationspolitiken, mot Sverigedemokraterna.
Detta ger dels en bättre bild av hur det verkligen förhåller sig. Dels ger det oss möjligheten att beskriva det Muslimska brödraskapet som den ideologiska – och politiska – kraft denna rörelse är. Det är inte endast i Egypten (där Brödraskapet bildades 1928) och i Turkiet som rörelsen framträder som en politisk rörelse (eller parti) utan även i Sverige. Fast här sker det än så länge huvudsakligen genom de traditionella riksdagspartierna.
Sedan vi väl har presenterat huvudaktörerna, Brödraskapet och Sverigedemokraterna, kan vi avslöja hur dessa tillsammans hjälps åt med att sabotera integrationspolitiken. Låt vara med olika utgångspunkter och målsättningar. Vi börjar med att visa hur Sverigedemokraterna saboterar integrationspolitiken.
Jomshof förolämpar alla muslimer
Sverigedemokraternas sensationella valframgångar har, mer än några andra faktorer, byggt på att kritisera de traditionella riksdagspartierna när det gäller invandrings- och integrationsfrågorna.
Det kan därför framstå som paradoxalt att just det borgerligt nationalistiska Sd, tillsammans med extremisterna i Muslimska brödraskapet (samt de wahhabitiska salafisterna), tillhör de som agerar mest aktivt för att omöjliggöra en framgångsrik integrationspolitik. Men så är alltså fallet. Låt oss ta en titt på Sd. Och låt oss börja med Richard Jomshofs agerande. Jomshof är både ledamot i partiets riksdagsgrupp och partisekreterare i partistyrelsen (Sd).
Detta utspelade sig i TV4-programmet Nyhetsmorgon den 12 mars. Programledaren frågade: ”Är islam en avskyvärd religion”? Richard Jomshof svarade bland annat på följande sätt: ”… ja, det är en avskyvärd religion…”.
Jomshof försökte senare rädda sig genom att kritisera länder styrda av islamister. Men för oss består uppgiften i att förhindra att majoriteten av muslimerna i Sverige påtvingas det Muslimska brödraskapets extrema minoritetstolkning av islam. Jomshofs uttalande spelar tyvärr Brödraskapet rakt i händerna. Detta visar på Sd:s kortsiktiga och ansvarslösa plakatpolitik.
Vi ska därför inte gå i fällan att följa turerna kring Richard Jomshofs bedrägliga debattmetoder. Dessa går ut på följande: först kommer ett mycket vulgärt uttalande riktat till den delvis invandrarfientliga kärnan bland Sd:s väljare. Därefter följer en halv reträtt för att inte skrämma bort de socialdemokrater som – i vanmakt över S fullständiga oförmåga att hantera invandrings- och integrationspolitiken – röstar på Sd. Därefter följer nya, men aningen mindre, vulgära uttalanden från Jomshof. I just detta fall med ett delvis annorlunda budskap från Jimmie Åkesson. Som i sin tur kommer att följas av nya framstötar, ytterligare reträtter, osv, för att hålla samman de olika grupperna av väljare som idag utgör Sd:s väljarkår.
Vilken ställning tog Sd som parti?
Men mer än så ska vi inte fördjupa oss i den ”Jomshofska”, medvetet förvirrande, debattekniken. Istället ska vi titta på vad Sverigedemokraterna, som riksdagsparti, ställde sig bakom i samband med Jomshofs framträdande i media. Det Sd ställde sig bakom framgår på partiets officiella Twitterkonto. Där kunde följande rader läsas: ”Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion”. Det var dessa ord som Sd ställde sig bakom som riksdagsparti. Låt oss upprepa dessa: ”Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion”.
Innebörden av dessa ord är att Sverigedemokraterna riktade en grov förolämpning mot alla muslimer i Sverige. Både mot sunni- och shiamuslimer, både mot den minoritet som stöder de extrema tolkningar av islam som Brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna står för och den majoritet som inte stöder dessa islamistiska tolkningar.
Brödraskapet och Sveriges nyttiga idioter
Genom sin grova förolämpning, mot alla muslimer, bidrar Sd till att driva majoriteten av muslimerna rakt i armarna på den minoritet som står för extrema tolkningar av islam. Sd spelar därmed både Muslimska brödraskapet och wahhabiterna i händerna bland sunnimuslimerna – som utgör 85-90 procent av alla muslimer i världen. Sd spelar även extremisterna bland shiamuslimer i händerna. Exempelvis de svenska anhängarna till Hizbollah.
Sverigedemokraterna försvarar alltså inte – till skillnad från exempelvis Arbetarpartiet – majoriteten av muslimer från de extrema, islamistiska, minoritetstolkningarna av islam. Tvärtom. Genom att förolämpa alla muslimer bidrar Sd till att stärka främst det Muslimska brödraskapets ställning. Och detta innebär i sin tur ett försök att sabotera möjligheten att bedriva en framgångsrik integrationspolitik i Sverige. Men också, vilket vi ska se senare, ett försök att sabotera ett framgångsrikt försvar av sjukvård, äldreomsorg och anställningstrygghet.
Detta beror på att extremisterna bland både sunni- och shiamuslimer – som exempelvis det Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – bedriver en oförtruten kamp för att förhindra att muslimerna ska integreras i de sekulära majoritetssamhällena. Detta gäller i Sverige, Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Spanien, United Kingdom, o s v. Islamisterna i Muslimska brödraskapet vill skapa muslimska enklaver i de sekulära majoritetssamhällena där shariastyre ersätter ländernas existerande grundlagar. Exempelvis i Sverige.
I dessa muslimska enklaver vill islamisterna i Brödraskapet (och wahhabiterna) göra rent hus med, i ett första steg, det sekulära majoritetssamhällets lagar på familjerättens område. Lagar som är ägnade åt att slå vakt om jämställdheten mellan män och kvinnor, som förbjuder månggifte och barnäktenskap, som syftar till att kvinnans ord ska väga lika mycket som mannens i rättegångar, som syftar till att kvinnan får samma umgängesrätt med barnen som mannen vid en skilsmässa, o s v.
Shariastyre innebär även avskaffande av yttrande- och tryckfrihet, avskaffande av allmänna och fria val samt avskaffande av riksdagen som lagstiftande församling. Shariastyre innebär att demokratin ersätts med ett självutnämnt prästerskap som styr hela samhället utifrån tron på en gudomlig lagstiftning baserad på främst Koranen, på profeten Muhammeds ord och handlingar samt på århundraden av tolkningar av dessa.
Men låt oss också påpeka följande: shariastyre kommer att försvåra alla försök att kämpa för en levnadsstandard. Detta beror på att en framgångsrik kamp kräver att etniska svenskar och invandrare, även de med muslimsk tro, för en gemensam (integrerad) kamp till försvar för trygghetssystemen!
Muslimska brödraskapet, och andra islamister, strävar efter att införa en religiös diktatur i vissa områden i dagens sekulära majoritetssamhällen. Hela Brödraskapets strategi bygger på segregering – och på att bekämpa integrering. Och Sverigedemokraterna hjälper alltså att driva den majoritet av muslimer som idag inte delar Muslimska brödraskapets tolkning av islam – i händerna på just Brödraskapet. Därför är det absolut rätt av oss att skriva att både Brödraskapet och Sverigedemokraterna motverkar integrering. Det är också rätt att beskriva både Brödraskapet och Sd som borgerliga rörelser som motsätter sig alla initiativ underifrån som går ut på att försvara jobb och anställningstrygghet.
Miljö- och Vänsterpartierna är medlöpare åt Brödraskapet. Och Sd driver, genom sitt grova angrepp på alla muslimer, fler muslimer i händerna på Brödraskapet. För Brödraskapet är de alla – Mp, V och Sd – nyttiga idioter. Fast på olika sätt. Och ingen av alla dessa organisationer är förmögen att tänka på att det enbart är enad handling till försvar av välfärdssamhället som kan överbrygga de existerande motsättningarna.
I nästa artikel berättar vi hur Malcolm X och Martin Luther King – den ene muslim, den andre kristen – tillsammans försökte överbrygga rasmotsättningarna i USA genom just enighet i handling. Inte bara ord. Klicka här.