Just nu planeras ett ambitiöst projekt som går ut på att omvandla ökenlandet på Sinaihalvön till ett skogs- och åkerlandskap. Satsningen utgör en form av ekologisk restauration – det vill säga att på konstgjord väg återställa naturen efter miljöförstöring eller annan kvävande inverkan. Den egyptiska regeringen utreder ett framtida samarbete med privata aktörer i en process som vid första anblick kan låta som science fiction, men som i själva verket redan lyckats i andra sammanhang.
Ett sådant exempel är då den kinesiska staten omvandlade ökenregionen känd som Lössplatån, från miljömässigt eroderad till livaktig jord. Världsbanken har kommenterat att ekologin återställts i stora delar av landmassan som ansågs vara bortom all hjälp. Vegetationen har gått från att täcka 17 procent av Lössplatån till att idag omfatta hela 34 procent – cirka 35 000 kvadratkilometer. Restaurationen är ännu pågående och hur långt den kommer att lyckas är ännu inte känt. Men aktörerna bakom siktar högt.
När det gäller satsningen på att få Sinaihalvön att grönska är ambitionerna också höga. Före- och efterbilderna på karg öken som övergår till grönska presenteras med mycket dramatik på hemsidan greenthesinai.com. Även framgångar från länder som Rwanda och Etiopien, där tidigare utarmad natur har återställts, lyfts fram som föredömen. Rwanda har lovat att ekologiskt återställa 2 miljoner hektar utarmad mark, varav cirka 35 % redan är avklarat.
Den egyptiska regeringen utreder ett möjligt samarbete med företaget Weather Makers för att upprepa liknande åtgärder på Sinaihalvön. Mycket pekar på att området en gång i tiden bestod, i alla fall delvis, av skogsmark. Det spekuleras även om att tidigare mänsklig aktivitet i form av skogsskövling kan ha lett till ökenexpansionen.
Lössplatåns behandling påbörjades under 90-talet, den hanterades med metoder som speglade det gånga århundradet. Återställningen av naturen gjordes genom plantering av träd och annat växtliv, ofta för hand. Projektet på Sinaihalvön leds däremot av visioner från ambitiösa civilingenjörer levandes i 2000-talet, forskare som planerar att implementera nya lösningar. Bland annat är s k eko-maskiner menade att förse växtliv och friskt vatten.
”Levande maskiner”
Uppfinningen har beskrivits som en ”levande maskin”, men är trots formuleringens mytiska undertoner tämligen enkel. Flera vattenbehållare sammankopplas, var och en av dessa fylls med undervattensliv i form av alger, insekter, svampar och annat som tillsammans utgör ett mindre ekosystem. Föroreningar som skulle kunna göra stor skada i vildmarken kan på detta sätt filtreras genom flera mindre ekosystem. För var och en av tunnorna som vattnet passerar blir det lite renare.
Andra ekologiska maskiner ska rena sediment från viken Buḩayrat al Bardawīl som sedan kan utgöra en källa till vatten som kan livnära det nya växtliv som ska befolka Sinai. Detta kan eventuellt senare komma att kombineras med mer mekaniska inslag. En satsning i Australien går ut på att låta automatiserade drönare sprida frön, något som vissa uppskattningar pekar på är 60 gånger effektivare än äldre planteringsmetoder.
Effekterna av att återskapa ett grönt Sinai är svåra att beräkna, men flera bedömare tror att flera miljarder ton koldioxid skulle kunna absorberas av det nya ekosystemet – vilket alltså skulle minska den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Trädplantering har i tidigare forskning visat sig motverka den globala uppvärmningen. Öknar har dessutom själva en direkt värmande effekt på jorden. I dagsläget suger den heta luften över Sinaihalvön upp stora mängder fukt, som med naturens krafter skickas vidare till den indiska oceanen.
Grönt Sinai kan motverka vattenbrist i Mellanöstern
En av målsättningarna med att göra Sinaihalvön grön igen är att mindre vattenresurser ska gå förlorade och istället falla som regn över Mellanöstern och norra Afrika – områden där vattenbrist är vanligt förekommande. Effekterna skulle alltså kunna bli positiva inte bara på Sinai utan även för kringliggande områden.
FN uppmanar till ekologisk restauration över hela världen. Länder som Storbritannien och Indien har antagit ambitiösa målsättningar. UK har åtagit sig att återställa 30 000 hektar skogsmark fram till 2025 och Indien ska återställa ekosystemen i 26 miljoner hektar senast 2030.