Föreställ dig att det krisar på jobbet, för att rida ut katastrofen kräver chefen att du arbetar över rejält. När lönekuvertet kommer har dock övertidsersättningen helt uteblivet. Efter ett par stormiga möten, visar det sig att ledningen förfäktar en provocerande tolkning av arbetsrätten – där du i detta fall inte har rätt till ersättning. Om du inte är medlem i facket, då är den bittra sanningen att du dessvärre gör klokast i att bara bli överkörd och gå vidare. De oorganiserade är nämligen, i praktiken, oftast mer eller mindre rättslösa på jobbet – och riskerar enorma ekonomiska förluster om de försöker försvara sig mot felbehandling.
Övertidsersättning är till att börja med inte garanterad enligt lag. Om det inte finns med i ditt anställnings- eller kollektivavtal kan du ge dig redan där. Men låt oss anta att det står med i ditt anställningsavtal, då behöver du som icke-medlem stämma arbetsgivaren i tingsrätten för att hävda kontraktsbrott. Om du förlorar stämningen blir du betalningsskyldig för både ditt eget ombud samt motpartens ombud. Är du däremot medlem i facket täcker dessa rättegångskostnaden och frågan prövas i Arbetsdomstolen istället för tingsrätten.
En byggnadsarbetare ansåg för några år sedan att hans arbetsgivare olagligen hade förvägrat honom cirka 175 000 kr i lön som han hade rätt till. Han fick rätt i tingsrätten. Men arbetsgivaren överklagade domen och rättsfallet prövades i Arbetsdomstolen (AD). AD ändrade domen och byggnadsarbetaren fick slutligen rätt till 5 000 kr. Men i huvudsak förlorade han målet – varvid han tvingades betala ca 175 000 kr för arbetsgivarens advokatkostnader (Allt Om Juridik). I denna summa ingår inte hans egen ombudskostnad. Slutnotan blev därför troligen betydligt högre – och överskred därmed med marginal den lön han ansåg sig ha blivit blåst på.
Som Kristianstads Advokatbyrå skriver på sin blogg, kan man mellan tummen och pekfingret utgå från att en okomplicerad rättstvist medför en rättegångskostnad på ca 100 000-150 000 kr. Om den uteblivna lönen inte kraftigt överskrider detta belopp, blir det alltså ekonomiskt dåraktigt att ens försöka hävda sin rätt för den som ej är fackligt ansluten. Trots denna generella kostnadsuppskattning, är det väldigt svårt att veta med något som ens närmar sig säkerhet, vad en rättegångskostnad kommer att landa på i ditt unika fall.
För några år sedan uppmärksammades en barnmorska som stämde sin arbetsgivare för att hon ansåg att det utgjorde diskriminering att hon inte kunde välja att avstå från att utföra aborter. Det som gick många förbi i fallet, var att förlusten i tingsrätten innebar att hon tvingades betala drygt 925 000 kronor för arbetsgivarens ombudskostnader. Detta enligt Aftonbladets rapportering. Syftet med detta exempel är inte att ta ställning för eller emot domslutet, utan jag vill använda fallet för att belysa följande: hur många människor känner du som har råd att ta risken att tvingas betala en sådan domstolskostnad?
Eventuellt kan den fackligt oanslutne hoppas på att välfärdsstaten på något sätt ska rädda dagen. Men även där har vederbörande i så fall gruvligt misstagit sig. För att citera en artikel ur tidningen Lag & Avtal:
”Den allmänna rättshjälpen, som efter behovsprövning kan medges oorganiserad vid tvist, betalar bara delar av de egna advokatkostnaderna och inte eventuella motpartskostnader vid förlust. Den allmänna rättshjälpen är därtill maximerad och räcker därför ofta bara till prövning i tingsrätten och inte för ett överklagande till Arbetsdomstolen.”
Detta betyder att även om du vinner i tingsrätten så kan en överklagan till Arbetsdomstolen medföra att det offentliga ekonomiska stödet äts upp. Vid en förlust sitter du med en advokatkostnad för motparten som rättshjälpen inte alls hjälper dig med. I ett annat fall som Lag & Avtal rapporterade om år 2017 hamnade kostnaden för arbetsgivarens advokat på över 200 000 kr (tur nog var den anställde i just det fallet fackligt ansluten och slapp därmed stå för kostnaden själv). Fallet visar att även om den kostnad som barnmorskan tvingades betala var ovanligt hög, är normalnivån inte särskilt låg. Dessutom är det allmänna rättsskyddet inte tillgängligt för den vars ekonomiska underlag överstiger 260 000 kr. I och med att medianinkomsten i Sverige låg på 337 000 kr år 2019 (enligt SCB) innebär det att en väsentlig del av Sveriges befolkning kan drömma om denna assistans.
Företag med framförhållning ser dessutom till att försäkra sig mot rättegångskostnader, varvid de riskerar att förlora betydligt mindre på stämningar än de anställda. Den fackligt oanslutne löntagaren tar däremot en enorm risk vid en juridisk prövning, vilket innebär att de flesta rationellt tänkande men oorganiserade löntagare kommer att tänka både en och två gånger innan de stämmer sin arbetsgivare i domstol.
En advokat skriver i tidningen Chef om sårbarheten för de utan fack: ”Av naturliga skäl får jag ibland avråda klienter från att gå vidare med en rättsprocess just på grund av den stora ekonomiska riskexponeringen.” Artikelförfattaren jämför med de fackligt anslutnas mer gynnsamma situation: ”arbetstagaren som är medlem i fackföreningen [däremot] riskerar [i princip inte] någonting ekonomiskt vid en förlust i domstol”
En komisk detalj är att om tvisten gäller utebliven lön till följd av att arbetsgivaren brutit mot kollektivavtalet så kan facket välja att stämma arbetsgivaren för att värna kollektivavtalet. Men då har den anställde inte rätt till pengarna i fråga. Ersättning för utebliven lön samt eventuellt skadestånd tillfaller helt facket. Det kan tyckas ironiskt att de som varit kloka nog att organisera sig kan få skadestånd för att arbetsgivaren behandlar de oorganiserade illa.
Den som valt att inte organisera sig fackligt tar inte bara risker vid rättsfrågor, utan nekar sig själv den mest meningsfulla kanalen för att påverka sin lön och sina arbetsförhållanden. Det spelar ingen roll hur vass förhandlare du är. Förutsatt att du inte är civilingenjör eller sitter på något toppjobb så fattas de tunga besluten mellan facket och arbetsgivaren. Den enskilda individen kan på sin höjd ändra detaljer.
Det kan göra ont, när tuffa tider kommer och andra måste fatta svåra beslut åt dig som du inte kan påverka. När SAS var nära konkurs för några år sedan gick fackföreningen Unionen med på att höja pensionsåldern från 60 till 65 år. I protest stämde 186 kabinanställda Unionen för att de ansåg att andra inte kunde fatta beslut om deras pension. Unionen vann målet, vilket speglar de allmänna förhållandena i arbetsrätten. Merparten av de som lämnade in stämningsansökan var själva medlemmar i Unionen och kan välja att rösta fram nya förtroendevalda, om de anser att de befintliga missköter sig. 23 av dem var icke-medlemmar, men ansåg att förbundet ändå skadat dem genom att teckna ett avtal som påverkade även icke-anslutna.
Dessa 23 får inte vara med på möten där de väsentliga besluten tas, de får inte ens rösta om vem som ska sitta med på mötena. Genom att avstå från ett medlemskap i facket har de – medvetet eller omedvetet – undergrävt sitt eget inflytande.