Den 18 juni hölls presidentval i Iran. Den ultrakonservative Ebrahim Raisi fick dryga 61 procent av rösterna i ett val som präglades av en omfattande bojkott. Valdeltagandet var det lägsta sedan mullorna grep makten 1979. Vi har talat med Sasan – en socialist från Iran som är bosatt i Sverige – om hans intryck från valet och valrörelsen.
Vad kan du säga om den nyvalde presidenten Ebrahim Raisi?
– Ebrahim Raisi kan inte beskrivas rättvisare än ”president executioner”, mördarpresidenten eller Teherans slaktare.
– Mot slutet av kriget mellan Iran och Irak avrättades tusentals politiska fångar på Khomeinis order. Det var dödsdelegationen som verkställde ärkeayatollans order. Raisi var en av fyra medlemmar i dödsdelegationen.
– Ayatollah Montazeri som då var Khomeinis tilltänkta efterträdare avrådde dödsdelegationen från avrättningarna under ramadan. Han sattes i husarrest av Khomeini medan dödsdelegationen kidnappade, hängde och arkebuserade tusentals politiska fångar varav merparten vänstermänniskor.
– Raisi har sedan dess fått allt högre positioner. Innan han befordrades som president i det så kallade valet var han justitieminister. Under hans tid som justitieminister har många människor avrättats, många kvinnor trakasserats och dömts till långa fängelsestraff pga slöjvägran och repressionen av fackliga ledare har intensifierats.
– Han tillhör förstås den sittande ayatollan, Khameneis, falang som i väst kallas för konservativa. Kort sagt går det att säga att han bär ansvaret för mycket av de förbrytelser som mullorna i Iran har gjort sig skyldiga till under de senaste fyra decennierna.
– Raisi som har ett blodigt politiskt CV bör, precis som Amnesty International kräver, blir föremål för en utredning om brott mot mänskligheten. En av Raisis undersåtar, Hamid Nouri, sitter häktad i Sverige sedan 2019 misstänkt för folkrättsbrott. Rättegången mot honom kan hållas under hösten 2021.
– Den rättegången skulle också kunna ge ett tydligare underlag till Amnesty för kravet på att Raisi ska utredas för folkrättsbrott.
Perioden sedan det förra presidentvalet 2017 har präglats av en rad stora proteströrelser, med kulmen under hösten 2019 och våren 2020. Har dessa proteströrelser haft någon påverkan på valresultatet?
– Givetvis har protesterna lämnat avtryck och påverkat det så kallade valet i Iran. Viktigt att påpeka är att mer än 1 500 demonstranter sköts ihjäl på några få dagar under protesterna hösten 2019. Politiskt förtryck, utbredd fattigdom, korruption och regimens inblandning i flera konflikter i Mellanöstern tillsammans med nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet har mångdubblat det iranska folkets vrede över regimens brutalitet.
– Det så kallade presidentvalet blev ett politiskt fiasko för regimen. Enligt regimens egen statistik, som med stor sannolikhet är överskattningar och överdrifter, har 48 % av de röstberättigade deltagit i det så kallade valet.
– I huvudstaden Teheran har drygt 70 % inte röstat. Detta betyder att det iranska folket omvandlade det så kallade valet till ett starkt NEJ till regimen i sin helhet, även de så kallade reformisterna vars kandidat inte vann mer än 2 miljoner röster.
– Flera veckor före det s.k. valet initierades en rörelse där anhöriga till de som mördades under proteserna hösten 2019, fackliga ledare för Haft Tappehs sockerrörsarbetare, kvinnorättsaktivister m.fl. deklarerade att de skulle bojkotta regimens skådespeleri till val och uppmanade andra iranier att göra detsamma.
– Segraren i detta s.k. val kan sägas var de 52 % av de röstberättigade som inte deltog i regimens installation av en Khameneitrogen bödel som president.
Den avgående presidenten Hassan Rouhani har ansetts höra till de ”reformvänliga” inom det styrande skiktet i Iran, medan Ebrahim Raisi istället hör till den ultrakonservativa falangen. Vad innebär detta för situationen i Iran?
– Det innebär bl.a. att de s.k reformisternas era är över. Deras case är ”closed”. Detta var ingen överraskning då ett av de absolut vanligaste slagorden som folk ropade ut i demonstrationerna hösten 2019 var ”Varken hardliner eller reformister! Det är över nu!”.
– Installationen av Raisi innebär också att Khamenei förbereder för tiden efter sig. Planen verkar vara att ett team av Khameneitrogna nyckelpersoner ska inneha de viktigaste positionerna för att leda regimen tills Väktarrådet utser hans efterträdare.
– Detta går att se genom att ytterligare en Khameneitrogen person tog över justitieministeriet efter Raisi. Khamenei verkar också befara en ny våg av protester och Raisi i den bemärkelsen fyller en varningens skylt, en påminnelse om regimens hänsynslösa brutalitet mot alla dem som ifrågasätter regimen.
Det intryck man får som en betraktare från avstånd är att Coronapandemin innebar att proteströrelsen mot regimen trappades av. Stämmer detta? Tror du att protesterna kan blossa upp igen?
– Proteströrelsen stannade av enbart delvis, i den bemärkelsen att massprotester på gatorna upphörde i och med pandemin. Dock har både arbetare och kvinnor fortsatt att kräva sina fri- och rättigheter.
– Ett tydligt exempel är sockerrörsarbetarna i Haft Tappehs seger mot arbetsgivarna till följd av en långdragen kamp mellan arbetarna å ena sidan och regimen samt arbetsgivaren å den andra. Protesterna upphörde med andra ord aldrig utan fortsatte på enskilda orter.
– Nu möttes Raisi av oljearbetarnas strejk. Det har gjorts försök att ta in strejkbrytare. Oljearbetarnas strejk hade en avgörande roll i störtandet av Shahen. Att de nu, direkt efter Raisis installation går ut i strejk kan ses som en indikator på att protesterna blossar upp igen då regimen inte enbart brottas med ekonomiska problem till följd av sanktioner utan den har försökt att kväsa alla civila och politiska fri- och rättigheter och har aldrig haft en ambition att tillförsäkra medborgarna sociala rättigheter.
– Det är troligt att inte ens en överenskommelse med väst kring regimens atomenergiprogram kan få slut på det breda och djupa missnöje som finns bland en majoritet av det iranska folket.