Regeringskrisen tog inte slut då Stefan Löfven presenterade sin nya regering den 9 juli. Krisen tar heller inte slut genom Löfvens aviserade avgång som partiledare och statsminister vid S-kongressen i november.
Socialdemokraterna ska försöka arbeta fram en budget som kan accepteras både av Centerpartiet och Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har nu presenterat sina budgetkrav och går samtidigt till hårt angrepp mot Socialdemokraterna.
”Det som inleddes med stoppandet av marknadshyrorna fortsätter nu. För att rösta på regeringens budget i höst har vi satt upp tydliga krav. Låt det som händer nu bli vändpunkten för 30 år av nedskärningar och privatiseringar”, sa V-ledaren Nooshi Dadgostar i sitt sommartal i Göteborg den 25 augusti.
Vänsterpartiets kravlista inför budgetarbetet presenterades redan i mitten av augusti. Då Annie Lööf ”förbjudit” S att budgetförhandla med Vänsterpartiet presenterade V sina krav i form av ett elva sidor långt dokument på sin hemsida samt i en artikel på DN Debatt. Kravlistan inleds med fyra kortare s.k. ”ramvillkor”. Dessa är, i korthet, följande:
1. Alla skattesänkningar i budgeten ska motsvaras av minst lika stora skattehöjningar.
2. Välfärdsskulden ska betalas av genom förstärkningar till kommuner och regioner (landsting).
3. Budgeten ska bidra till en ökad omfördelning i syfte att minska klyftorna i samhället.
4. Slutligen kräver V investeringar i jobb och klimatomställning av industrin.
Den största delen av det elvasidiga dokumentet ägnas dock åt hur Vänsterpartiet vill ”reformera försäkringssystemen”. Med detta menas att V kräver ökade utbetalningar till sjuka, arbetslösa och pensionärer. Den totala kostnaden för denna reformering av försäkringssystemen uppgår till nästan 25 miljarder. Av dessa ska 11,9 miljarder gå till sjukförsäkringen, 6,4 miljarder till pensionerna samt 6,5 miljarder till a-kassan. Någon finansiering för dessa satsningar har Vänsterpartiet inte presenterat.
Ska Löfven verkställa Vänsterpartiets alla krav kommer dock kostnaden att bli långt större än 25 miljarder. Låt oss ta ett exempel. Vänsterpartiet vill att regeringen ska betala av välfärdsskulden. I praktiken skulle detta, till stor del, handla om att rusta upp sjukvård och äldreomsorg. Enligt beräkningar från SKR (Sveriges kommuner och regioner) bedöms enbart ökningen av antalet äldre under de kommande tio åren att innebära en årlig ökad kostnad för äldreomsorgen på ca sju miljarder. Detta blir 35 miljarder kronor på fem år. Och 70 miljarder på tio år. Ska ambitionsnivån dessutom höjas i form av ökad bemanning, högre kompetens och fler heltidsanställda blir kostnadsökningen hela 10 miljarder årligen (100 miljarder på tio år). Och detta gäller alltså enbart äldreomsorgen!
Inte heller de satsningar som V:s ramvillkor ger upphov till har någon finansiering. Bristen på finansiering innebär att Vänsterpartiets kravlista mer liknar en önskelista. En dyr önskelista. Men vill S+MP-regeringen få igenom sin budget i höst behöver de Vänsterpartiets röster. Och Nooshi Dadgostar säger till nyhetsbyrån TT (25/8) att V enbart kommer att rösta för regeringens budget om den innehåller ”en upprustning av sjukförsäkringen, sänkt pensionsålder för tunga jobb, höjda pensioner och stärkt a-kassa”. Dadgostars egen prognos, i dagsläget, är att partiet kommer att rösta för sin egen budget och därefter lägga ned sina röster. I sådana fall skulle troligen det budgetförslag som läggs fram av M och KD röstas igenom. Och i ett sådant läge har Stefan Löfven sagt att regeringen kommer att avgå.
I skrivande stund har Socialdemokraterna ännu inte kommenterat Vänsterpartiets krav. Och Centerpartiet vägrar demonstrativt att kommentera kraven. Samtidigt ska regeringen presentera sin budgetproposition för nästa år senast den 20 september i år. Det börjar alltså bli ont om tid för förhandlingar.
I dagsläget är det därför mycket som talar för att S+MP-regeringens budget inte kommer att röstas igenom i riksdagen och att landet kastas in i ytterligare en akut regeringskris veckorna före jul. Detta understryker vad vi har betonat i tidigare artiklar: Då de valda riksdagspartierna har misslyckats måste ”bollen” återgå till väljarna genom att ett extra val utlyses. Snacket om att det är nära till ordinarie val, pandemin, osv, är bara undanflykter från politiker som är rädda för att möta väljarnas dom.