Vad ska samhället göra för att skydda sig mot kriminalitet, och försvara de lagar som både direkt och indirekt, utmanas av hederskulturens normer?
Några saker som borde vara uppenbara om än inte uttömmande:
1. Det viktigaste består i att erkänna problemens omfattning och djup
Rapporten om den tystnadskultur som breder ut sig i Göteborg (se separat artikel) visar att problemen är så stora inom vissa stadsdelar att de politiskt ansvariga och olika myndigheter måste inleda en medveten motoffensiv för att återta initiativet i dessa stadsdelar. Idag har initiativet vad gäller utvecklingen delvis övergått till de kriminella nätverken, och till bärarna av hederskulturens förtryckande normer, vilket hotar samhällets institutioner och deras demokratiska arbetssätt.
Samhället måste alltså ”återta kontrollen” av vissa stadsdelar. Sveriges lagar, och de värderingar som bygger på lagarna, måste återigen bli de dominerande normerna inom de mest utsatta stadsdelarna, stadsdelar där det idag har etablerats parallella samhällsstrukturer. Alla olika åtgärder, och den beslutsamhet på vilka dessa verkställs, bygger på insikten om problemens omfattning och djup.
2. En motoffensiv måste ha flera kraftkällor
En av de viktigaste kraftkällorna finns hos de anställda inom Göteborgs stad. Hur ska då denna kraftkälla kunna tas tillvara? Rapporten beskriver att de modiga och insiktsfulla anställda ofta känner sig ensamma. Denna ensamhet måste raderas ut. En åtgärd är att ensamarbete måste elimineras för den personal som utsätts för den hårdaste pressen från de kriminella, och från bärarna av hederskulturens förtryckande normer, så långt det bara är möjligt.
3. Personalen måste känna att de har chefernas stöd
Cheferna har ett avgörande ansvar för att vända dagens tystnadskultur – som rapporten riktar svidande kritik emot – till en kultur där de anställa kan söka stöd hos varandra. Men detta kräver i sin tur att alla som behöver tala öppet om pressen från kriminalitet och hedersförtryck vågar göra detta. Det behövs en ”kulturrevolution” bland annat på skolor och inom socialtjänst.
Anställda som tar konflikter för att försvara de normer som vuxit fram med stöd av svensk lag ska inte behöva tveka ett ögonblick på att de kan räkna med uppbackning från sina kommunala arbetsgivare och chefer. Det kan handla om stöd med att upprätta en anmälan, vittna för polisen och att klara av alla steg i en rättegångsprocess. Rapporten säger att de anställda som har fått stöd i sådana situationer har gått stärkta ur händelsen.
Till detta kan läggas att det krävs fler anställda. Bland annat för att eliminera ensamarbetet inom utsatta verksamheter – som socialtjänst och skola. Men till detta kommer också det skydd till liv och lem som endast en väl fungerande polis kan ge.
4. Kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser
Dessa fanns på 1970- och 80-talen. Den roll som denna polis hade var att ständigt finnas ute i olika bostadsområden och på torg och andra offentliga platser. Inte bara för att själva förebygga brott och skapa ett tryggare och säkrare samhälle. Kvarterspolis och fotpatrullerande polis hade även i uppgift att skapa sociala band till befolkningen. Detta gjorde att många boende vågade stå upp för sitt bostadsområde. De hade ju polisen i ryggen.
Låt oss överföra detta till dagens situation. Om civilbefolkningen vågar stå upp mot kriminella nätverk och mot bärarna av hedersförtrycket kommer polisen att bli så mycket mer effektiva i sitt arbete. Ska polisens förmå att skapa sociala band till befolkningen i dagens utanförskapsområden kommer detta att kräva ännu mer än på 70- och 80-talen. Men samtidigt är polisens förmåga att klara denna uppgift oändligt mycket viktigare just i dagens utanförskapsområden än den någonsin varit tidigare. Och den blir viktigare för varje dag.
Ska samhället förmå att ”återta kontrollen” över vissa stadsdelar måste polisen gå i spetsen. Och det som kommer att avgöra om polisen ska klara denna uppgift är dess organisering. Det som krävs är kvarterspoliser och fotpatrullerande polis.
Vi kan inte nog understryka detta: Ska befolkningen våga stå upp för sitt bostadsområde, tillsammans med skola och socialtjänst, måste de kunna lita på att polisen utgör ett ständigt inslag i stadsbilden. Och detta klarar bara kvarters- och fotpatrullerande polis som själva skapar sociala band till befolkningen. I vissa stadsdelar är dessa en förutsättning för att de boende överhuvudtaget ska våga tala med myndigheterna.
5. Kampen mot klanstrukturen kommer att ta tid
Ett grundläggande inslag i kampen mot både kriminella gäng och klaner är uthålligheten från samhällets sida. För att återta initiativet i vissa stadsdelar, och ”försvara” andra, krävs att de boende i dessa stadsdelar kan räkna med att de poliser de kanske vågar börja tala med – efter ett år – verkligen kommer att stanna kvar. Detsamma gäller för socialarbetare och för personalen i skolorna. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende. Det går oerhört snabbt att förlora detsamma. Speciellt om de boende är rädda för de alternativa maktstrukturer som utgörs av kriminella nätverk och klaner.
6. Arbete eller arbetslöshet – avgörande i kampen för identitet och lojalitet
I sista hand handlar kampen mot den nya typen av brottslighet – som speglar framväxten av parallella samhällsstrukturer med egna uppförandekoder och lagar – om vad som skapar medborgarna identitet och mot vem de ska rikta sin lojalitet.
Det pågår en strid – mellan det officiella samhällets företrädare å ena sidan, och de kriminella nätverken och klanerna samt hedersförtryckets bärare å andra sidan – om medborgarnas själar.
Den person som snabbt lär sig språket, kan skaffa jobb och arbetskamrater, börjar betala skatt och fundera på hur skattepengarna används samt jämföra Sverige med det land från vilket personen kommit kommer med stor sannolikhet att ta till sig en svensk identitet och rikta sin lojalitet mot samhällets institutioner. Men den som inte lär sig svenska, eller lär sig men aldrig får ett arbete och arbetskamrater utan fastnar i bidragsberoende i ett utanförskapsområde, kommer mycket lättare att ta till sig det parallella samhällets uppförandekoder och lagar.
Aldrig har det funnits så många långtidsarbetslösa som idag. Arbetet kan vara den isbrytare som öppnar dörren till det goda i det svenska samhället och för möjligheten att förstå den arbetarmoral som kan sammanfattas i uttrycket ”gör din plikt, kräv din rätt”. Det är på själva möjligheten att göra sin plikt, för att kräva sin rätt, som samhällskontraktet bygger. Arbetslösheten stänger dörren till detta. Långtidsarbetslösheten skapar en av flera viktiga grundvalar för parallellsamhället. Och långtidsarbetslösheten cementerar parallellsamhället. Det var lätt att säga ”klipp dig grabben och skaffa ett jobb” på 60-talet. Det fanns ju jobb. Men hur ska det vara möjligt att erbjuda en alternativ knegarmentalitet till den som fyllt fyrtio och aldrig haft ett jobb?
Arbete eller arbetslöshet är avgörande när det gäller kampen om själarna mellan det officiella samhällets företrädare och företrädarna för de kriminella nätverken och bärarna av hedersförtrycket. Den som inte har ett arbete att livnära sig på kan aldrig uppnå känslan av att ta kontroll över sitt eget liv. En sådan person, speciellt en yngre person som tittar på de äldre som misslyckats med att ta sig in i det svenska samhället, kan komma att vända sig till klanstrukturerna för någon sorts identitet och någon sorts samhörighet att rikta sin lojalitet emot. När det gäller kampen om en nyanländs identitet utgör arbetet och arbetskamraterna ett avgörande inslag.
Avrundning
Det finns mer som måste diskuteras. Behovet av ”säkra” ungdomsgårdar där umgänge över etniska gränser borde vara möjligt, behovet av att bekämpa knarklangare och drogliberaler, och mycket mera. Vårt åtgärdsprogram har inte ambitionen att vara heltäckande. Men det tar upp ett antal avgörande inslag.
Vi började med att konstatera att vissa stadsdelar måste återerövras från de kriminella och från bärarna av hederskulturen. Vi slutar med att understryka att striden står om vem som ska ge de nyanlända deras identitet och mot vad som dessa i sin tur ska rikta sin lojalitet. Vi kom fram till att bland det mest avgörande var möjligheten att skaffa ett jobb samt att kvarters- och fotpatrullerande polis går i spetsen för att återta kontrollen över förlorade stadsdelar och i försvaret av hotade.