Mellan åren 2015 till 2020 har antalet anmälda ungdomsrån mer än fördubblats i Sverige. Dessutom har rånen spridit sig till fler städer utanför storstadsområdena.
År 2015 förekom ungdomsrån främst i storstadsområdena. Men under de senaste fem åren har exempelvis antalet anmälda ungdomsrån i Linköping ökat med över 700 procent. I de flesta kommuner minskade ungdomsrånen under pandemiåret 2020, men Linköping – tillsammans med Botkyrka, Järfälla, Södertälje och Eskilstuna – hör till de kommuner där ingen minskning skedde.
Med ungdomsrån menas att offren är i 15-17-årsåldern, men ibland så unga som tio år. I de flesta fall är även förövarna unga, ofta några år äldre än offren. Även här finns dock exempel på förövare så unga som tio år.
Ungdomsrån förekommer också oftast i miljöer utan alkohol, på dagtid och i närheten av vuxna. Många av rånen bygger på ett underförstått hot om våld där rånarna exempelvis ber att få ”låna” en mobiltelefon eller guldkedja, som offret sedan lämnar över utan att något direkt hot har uttalats. Det är även förekommande med nya hot mot offret om rånet har polisanmälts.
Förnedringsrån
Ungdomsrånen kallas ibland även för ”förnedringsrån”. Inslaget av förnedring kan se ut på olika sätt. I vissa fall har offret blivit rånad på jacka, byxor och skor och tvingats gå hem i kylan utan kläder. I andra fall har förövarna fortsatt att slå, sparka eller skära offret med kniv även efter att de kommit över sitt ”byte”. I de grövsta fallen har förövarna både spottat och urinerat på offren.
Statistik visar att ungdomsrånen är mer förekommande i och kring det som kallas för utsatta bostadsområden. De som kan luta sig mot en allmän otrygghet i ett område och det potentiella hotet om grövre våld från kriminella gäng i närområdet behöver inte alltid uttala hot eller visa vapen för att få sitt offer att ge med sig.
Ökningen av antalet ungdomsrån understryker behovet av fotpatrullerande poliser och kvarterspoliser som ett led i att öka tryggheten i utsatta områden.