Det krävs åtgärder för att bromsa spridningen av coronaviruset. Men restriktioner får inte bli en ersättning för det skriande behovet av att både rusta upp och bygga ut sjukvården. Problemen inom sjukvården var stora redan före coronapandemin bröt ut för två år sedan. Låt oss titta några år tillbaka i tiden.
Före pandemin var Sverige det land inom EU som hade lägst antal vårdplatser per 1000 invånare. Mellan åren 1994 till 2017 skedde en halvering av antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige. Det minskade antalet vårdplatser kan delvis förklaras av de medicinska landvinningar som gjort att många patienter behöver kortare vårdtid. Men det andra stora skälet handlar om nedskärningar. Dessa fört med sig försämrade arbetsvillkor. Detta har gjort det svårare att nyrekrytera exempelvis sjuksköterskor.
Även antalet intensivvårdsplatser i Sverige har sjunkit kraftigt under de senaste 20 åren. År 1993 fanns det 4 300 intensivvårdsplatser med respiratorer runt om i landet. År 2019 var antalet platser endast 566. Detta innebär att sju av åtta intensivvårdsplatser med respiratorer hade avvecklats sedan 1993!
Nedskärningspolitiken fortsätter
Och nedskärningspolitiken fortsätter. År 2019 hade de styrande politikerna i 17 av Sveriges 21 regioner (landsting) beslutat att genomföra nedskärningar inom sjukvården. Låt oss exemplifiera med några regioner:
| Stockholm | ca 1,1 miljard på ett enda år |
| Västerbotten | ca 560 miljoner på tre år |
| Norrbotten | ca 700 miljoner på tre år |
Under coronapandemin har regionerna fått tillfälliga ekonomiska tillskott i form av statliga pengar. Men i exempelvis Region Västerbotten står besparingarna kvar – trots de statliga tillskotten. Skälet är att pengarna just bara är tillfälliga. I Region Stockholm genomfördes besparingar genom att personal som gått i pension inte ersattes med nödvändiga nyrekryteringar. Mitt under pandemin!
Dessa nedskärningsbeslut måste nu rivas upp. Vi säger det igen: Ökade restriktioner i samhället kan inte kompensera för årtionden av nedskärningar. Istället krävs en omfattande upprustning och utbyggnad av sjukvården. I detta ingår att bygga ut kapaciteten för testning och smittspårning. Även omsorgerna måste ges ökade resurser. Andelen med tillsvidareanställningar måste öka och antalet timanställda minska. Det måste även stå klart vilken instans som har det övergripande ansvaret vid exempelvis pandemiutbrott – och som bevarar erfarenheter från denna pandemi.
Beredskapslager måste återuppbyggas
En återuppbyggnad av de beredskapslager som tidigare fanns – med bland annat respiratorer, skyddsutrustning och mediciner – måste snarast påbörjas. Detta utgör alla viktiga åtgärder inför kommande pandemier och andra kriser som kan drabba samhället.