”This is going to hurt” är en både fantastisk och skrämmande bok. Författaren Adam Kay beskriver pressen, stressen och tårarna från tiden då han arbetade som läkare inom det brittiska sjukvårdssystemet NHS.
Boken är baserad på Kays dagboksanteckningar från tiden då han genomförde motsvarigheten till de svenska läkarnas AT-tjänstgöring, dvs den period då en blivande läkare arbetar inom sjukvården och får praktisk erfarenhet och utbildning på jobbet. Han har använt sina färdigheter för att förvandla dagboksanteckningarna från läkartiden till intressanta och roliga, ibland as-flabbigt roliga stycken. Men under ytan finns det alltid ett gravallvar över människoliven han håller i sin hand och de begränsade resurser som finns för att rädda och behandla människorna inom sjukvården.
Adam Kay fick idén till boken efter att de brittiska läkarna hade förlorat en facklig strid mot lönesänkningar i mitten på 2010-talet. Regeringen hade gått hårt åt läkarna och kallat dem giriga. Med sin bok vill författaren ge allmänheten en inblick i hur det brittiska sjukvårdssystemet fungerar (och inte fungerar) i verkligheten.
Om man får tro författaren funkar sjukvårdssystemet endast på grund av att personalen arbetar en gigantisk mängd obetald arbetstid och på grund av personalens ansvarskänsla gentemot sina patienter. Dagböckerna täcker endast läkarnas erfarenheter men utgör ändå en intressant inblick i systemet. Personalen tvingas hela tiden kämpa mot vad han kallar ”sjukvårdssystemets sabotörer”. Det handlar om byråkrater som gör nedskärningar, IT-lösningar som försvårar snarare än hjälper och chefer som inte bryr sig om verksamheten. Till detta kommer naturligtvis mer eller mindre vanvettiga patienter…
När det gäller det privata livet beskrivs det som oerhört pressat. Kay beskriver det som att läkare arbetar gratis en, två eller flera timmar, i princip varje dag. Inga semestrar eller högtider är säkra – de kan dras in när som helst och av vilken anledning som helst. Inte ens begravningar går säkra. Eller ens eget bröllop!
Kay beskriver att han inför en semester med inplanerad charterresa till Kanarieöarna, blev uppringd av schemaläggaren som berättade att han måste jobba en helg mitt i semestern. Den bästa lösningen schemaläggaren kunde erbjuda var att föreslå att Kay kunde flyga tillbaka till England den helgen och sedan tillbaka till Kanarieöarna. Det blev ingen resa…
Kay beskrev sin flickvän som en ”sjukvårdsänka”. Kay var aldrig tillgänglig och bröt konstant alla löften om tider, semestrar, middagar, osv. Inte konstigt att även relationen brast efter några år. Även vänskapsrelationerna påverkas. Kay berättar om en konfrontation med en av sina bästa vänner där de inte kunnat umgås på många månader för att Kay alltid är på jobbet, till och med när bästa vännens pappa begravs.
Det jag kunde störa mig på i boken var att Kay ibland är för negativ mot sina medarbetare. Han ifrågasätter deras kompetens och intelligens. Det är en arrogant ådra hos författaren som jag inte tycker om. Men det är väl att förvänta sig av en dagbok, ibland jobbar man med folk man inte litar på eller tycker om. Boken slutar med en berättelse om hur en patient som Kay behandlade dog. Som en reaktion på dödsfallet blev Kay hyperkontrollerande. Han vågade inte längre lita på andra. Han kände sig tvungen att dubbel- och trippelkontrollera allt på ett sätt som gjorde att han till slut inte längre orkade med jobbet.
När jag var klar med boken hade jag svårt för att inte ta med den till kompisar och läsa utdrag ur den för att chocka eller få folk att skratta med alla häpnadsväckande, roliga och absurda anteckningar. Jag läste den på engelska men det finns en svensk översättning och kan kommas åt för en billig penning eller på ett bibliotek nära dig.
”This is going to hurt” har även blivit en TV-serie som hade premiär i januari i år. Än så länge går den bara att se på engelska BBC, men jag hoppas att den ska gå att se även i Sverige framöver.