Under Almedalsveckan presenterade LO en rapport med namnet Arbetslivskriminalitet. Rapporten kartlägger hur vanligt förekommande det är att arbetsgivare bryter mot lagar och avtal, exempelvis när det gäller arbetsmiljö.
Det handlar om företag som medvetet bryter mot arbetsmiljöreglerna, betalar ut lägre lön än kollektivavtal eller avtalad lön, beordrar mer övertid än tillåtet, betalar ut svart lön, anställer personer som inte har rätt att vistats i landet eller som sysslar med rena bedrägerier. Rapporten slår fast att brotten mot lagar och avtal inte handlar om okunskap från företagens sida, utan det handlar om medvetna arbetsmiljöbrott. Troligtvis i syfte att hålla nere kostnaderna i vinst- och konkurrenssyfte.
Arbetslivskriminaliteten är skadlig för samhället på flera sätt. Svarta löner och utnyttjande av olika bidragsanställningar och subventioner minskar skatteintäkterna respektive orsakar felaktiga kostnader för de offentliga finanserna. Konkurrensen blir snedvriden då företag som följer regelverken riskerar att konkurreras ut. Detta driver på utvecklingen mot mer fusk och brott mot lagar och avtal. Rapporten lyfter bland annat fram de offentliga upphandlingarna som ett problem, då dessa ofta är utformade så att lägst pris vinner, oavsett arbetsförhållandena för de anställda.
En stor del av rapporten bygger på en enkät genomförd av Novus bland 1011 anställda inom fyra branscher där arbetslivskriminalitet är vanligt förekommande. Branscherna är bygg och anläggning, hotell och restaurang, transport samt hemtjänst och personlig assistans. Enkäten visar att både arbetare och tjänstemän har stött på människor som de vet utnyttjas i sitt arbete. Bland arbetare i de fyra branscherna svarar 30 procent att de sett människor utnyttjas. Motsvarande siffra för tjänstemännen är 19 procent.
Brott mot arbetsmiljöregler vanligast
De vanligaste brotten är brott mot arbetsmiljöreglerna. Tre av tio svarande säger att det är vanligt att förekommande att företag i deras bransch medvetet bryter mot arbetsmiljöregler. Det uppseendeväckande är just att det är vanligt förekommande att företagen medvetet bryter mot arbetsmiljöreglerna. Det handlar alltså inte om engångsföreteelser där exempelvis kör- och vilotider missas på grund av en tillfällig arbetstopp eller att anställda av misstag hanterar asbest utan skyddsåtgärder. Ett exempel som rapporten lyfter fram berör just asbestsanering, där arbetsgivare med berått mod låtit anställda sanera asbest utan skyddsutrustning.
Arbetslivskriminalitet är svår att kartlägga. Fusk och brottslighet sker ofta i det dolda. Många av de mest utnyttjade grupperna på arbetsmarknaden är också svåra att nå ut till. Det handlar exempelvis om papperslösa, om personer som saknar tillstånd att arbeta i Sverige och människor som inte talar svenska. Rapportförfattarna betonar därför att det finns en stor risk för mörkertal och att resultaten i undersökningen troligen är i underkant. De kan dock dra slutsatsen att problemen med oseriösa arbetsgivare som struntar i lagar, regler och avtal har vuxit sedan 1990-talet.
Rapporten lyfter även fram ett antal åtgärder. Det handlar bland annat om att lagarna kring arbetskraftsinvandring och offentlig upphandling måste skärpas samt att myndigheterna måste göra mer för att bekämpa arbetslivskriminalitet. Detta är bra. Men LO bör även rannsaka sig självt. Ledningarna för LO-facken har länge varit alltför passiva. Dels när det gäller att organisera de mest utnyttjade arbetarna. Dels när det gäller att ta en hård strid mot de oseriösa arbetsgivarna.