Denna veckas Partinytt har tre inslag
Det första inslaget handlar om valutgången på riksplanet. Texten nedan utgör även inläsningsmaterialet till veckans medlemsmöten. Andra ”inläsningsmaterial” utgörs av medias analyser och spekulationer som du finner överallt i tidningar, radio och TV.
1. Veckans politiska tema
Denna vecka fortsätter Arbetarpartiet sin valanalys – fast nu med betoning på valutgången nationellt och det regeringsskifte som detta innebär samt på vår egen satsning på riksplanet.
Reaktioner på regeringsskiftet
Å ena sidan har vi de alarm-istiska reaktionerna. Alltså: reaktionerna från de som tror att fascisterna är på väg att ta över Sverige. Till dessa hör VK:s ledarskribent Ola Nordebo (som vi ska återkomma till).
Å andra sidan har vi de uteblivna reaktionerna från den avgående socialdemokratiska statsministern Magdalena Andersson. Utan någon som helt eftertanke på vilka signaler som (S) har gett till arbetarna, signaler som förorsakade valnederlaget, fortsätter S-ledaren i samma spår som tidigare. Här handlar det om business as usual. Vi ska även återkomma till Magdalena Andersson.
Den politiska riktning som Ola Nordebo representerar – traditionella borgare med socialdemokratiska inslag vilka, först och främst, slår vakt om status quo – har tappat fattningen. Nordebo skrev i fredags följande alarmistiska harang: ”Nästa svenska ministär kommer av allt döma att stå i beroendeställning till fascistiska strömningar i samtiden och stödjas av partier som under valrörelsen nästan helt ställt in sin tidigare kritik mot den extrema högerns världsbild och näthat”.
Kommentar: Ola Nordebo menar, under förutsättning att han menar något över huvud taget, att Ulf Kristerssons blivande regering skulle vara beroende av fascismen. Detta innebär dels att SD skulle vara fascistiskt, dels att Kristerssons nya regeringen skulle vara så stark att den skulle kunna sätta sig över lagar och regler. Detta har, som tur är, inget med verkligheten att göra. Vi ska bland annat fördjupa analysen av Nordebos resonemang på veckans möten.
Den politiska riktning som Magdalena Andersson representerar – högersossar med starka inslag av borgerliga färger, som också de slår vakt om status quo – fortsätter likt en politisk zombie på den kurs som gjorde att socialdemokratin förlorade innehavet av regeringspositionerna. Det som skulle krävas är en mobilisering av arbetarrörelsens kärna (det socialdemokratiska partiet med alla sina sidoorganisationer samt LO-facken) till demonstrationer runt om i landet för att visa att ”rörelsen” kommer att bedriva en knegarvänlig oppositionspolitik i syfte att återerövra de arbetarväljare som S har förlorat till SD.
Efter valförlusten 1991 tog socialdemokraterna just ett sådant initiativ och samlade hundratusentals knegare i demonstrationståg runt hela Sverige. Men så gör inte (S) årgång 2022. Magdalena Andersson – främmande för alla stämningar på arbetsplatserna, vars hela värld består av regeringskansliet och riksdagshuset – gör istället följande utspel: ”Om M vill samarbeta med mig så står min dörr öppen”. Detta är ett recept för katastrof. Vi ska även fördjupa analysen av bland annat Anderssons resonemang på veckans möten.
Arbetarpartiets strategiska linje innebär – till skillnad från såväl Ola Nordebos rädda gnällanden som Magdalena Anderssons zombieliknande mentalitet – att vi orienterar oss mot arbetarklassen. Vi har sammanfattat detta under parollen för framtidens arbetarrörelse. (Se förordet i Handlingsprogrammet – vårt partiprogram). Arbetarpartiet måste nu inleda en diskussion syftande till att utforma kampanjer och höjdpunkter. Mobiliseringen till Kongressen 4-6 november innebär ett första viktigt steg. Vi måste satsa på att samla oss politiskt närstående – både från umeregionen och från andra delar av Sverige.
Vi fortsätter att ta upp anmälningar till Kongressen på denna veckas möten. Börja tala med arbetsgivare och familj. Kongressen kommer att vara avgörande för AP:s arbete under den kommande perioden.
Redan nu kan vi dock säga att vi bland annat behöver två utåtriktade kampanjer. En anti-rasistisk kampanj för att nå främst ungdomar. En annan kampanj riktad mot arbetsplatser och fackföreningar.
Vi måste även försöka ta konkreta steg i syfte att förverkliga en valsedel bestående av politiska ”vildar” inför riksdagsvalet 2026. Vi kommer även att få internationellt besök på kongressen i form av Roger Silverman från WIN (Workers International Network).
2. Fördelning av platserna i nämnderna i Umeå kommun
Som vanligt brukar det uppstå tekniska (opolitiska) karteller bestående av olika partier för att uppnå största möjliga representation i de politiska nämnderna och de likaså politiskt tillsatta bolagsstyrelserna. Arbetarpartiet har blivit uppvaktade från tre olika håll! Vi kommer att berätta mer om detta tjuv- och rackarspel på veckans möten.
3. Satsningen på veckotidningen
Under valrörelsens mest intensiva del var Arbetarpartiets valarbetare tvungna att prioritera antalet väljare. Vi kunde därför inte följa upp alla prenumeranter som vi hade värvat under valrörelsens tidigare fas. Men skapandet av en riksspridd veckotidning på nätet, vilket inkluderar webb-tv, utgör ryggraden i vår satsning på att sprida våra idéer över hela Sverige (samt utanför Sverige). Under nästa vecka måste vi följa upp alla prenumeranter som vi värvat under valåret. Vi måste även följa upp de personer vars prenumeration har gått ut.
Redan denna vecka måste vi göra ett nytt nummer av veckotidningen. De som prenumererar på vår tidning har fått vänta länge nog på nummer 180. Av politiska skäl måste vi naturligtvis presentera vår valanalys. Och denna valanalys är i sin tur det bästa argumentet när vi följer upp våra prenumeranter – både de nya och de vars prenumeration har gått ut. Vi vill därför, redan nu, göra vår första eftervalsmobilisering av Arbetarpartiets medlemmar. Denna mobilisering handlar om att samlas och ringa prenumeranterna. Detta är av avgörande vikt.