Den 22 oktober svors Giorgia Meloni in som Italiens första kvinnliga premiärminister. Hon leder Italiens mest högervridna regering sedan andra världskriget och hennes parti, Italiens bröder, har sina rötter i Mussolinis fascistparti. Partiet är på frammarsch i ett Italien där väljarna söker alternativ till redan etablerade partier.
Georgia Melonis politiska karriär började i tonåren genom arbete i Ungdomsfronten, en förgrening av den nyfascistiska organisationen Italienska sociala rörelsen (MSI) som bildades efter andra världskriget. Hennes nuvarande parti, Italiens bröder, bildades 2012 av tidigare medlemmar ur Italienska sociala rörelsen. Partiet har delvis försökt tvätta av sig den fascistiska stämpeln. Samtidigt knyter partiet an till sina rötter genom att exempelvis använda sig av samma symbol som MSI använde under efterkrigstiden.
Italiens bröder säger sig vilja göra det bättre för alla italienare. Italien ska ”bli bra igen”. För att uppnå detta mål anser partiet att ”Gud, landet och familjen” måste försvaras. Det innebär bland annat att göra upp med feminismen. Partiet anser exempelvis att gravida kvinnor som väljer att inte göra abort skall erhålla ekonomiskt stöd från staten i syfte att öka Italiens låga födelsetal. Partiets kulturtalesman Federico Mollicone har uttalat sig för att samkönade äktenskap och samkönad adoption skall förbjudas. Italiens bröder vill även se till att Italien inte är beroende av att importera varor från Kina. I stället skall de försörja sig själva genom att bygga upp den italienska industrin.
Melonis budskap har gått hem bland många. Under åren efter finanskrisen 2008 ökade arbetslösheten i Italien kraftigt och har aldrig återhämtat sig sedan dess. Till detta kommer att landet drabbades hårt under coronapandemin. Och ovanpå detta läggs nu den högsta inflationen sedan 1980-talet. Detta har slagit hårt mot stora delar av befolkningen och skapat ett stort missnöje med de etablerade partierna. Det är mot denna bakgrund som framgångarna för Italiens bröder måste ses.
Ett nytt politiskt landskap väntar
I valet 2018 fick Italiens bröder endast 4,4 procent av rösterna. I årets val fick partiet hela 26 procent! Tillsammans med andra nyreaktionära och högerpopulistiska partier som Lega och Forza Italia (Silvio Berlusconis parti) har Melonis regering, åtminstone på pappret, en av de bredaste majoriteterna bakom sig på många år.
Det finns vissa likheter mellan Italiens bröder och trumpismen i USA. Melonis paroll ”Italien först” är kopierad rakt av från Donald Trumps ”America First”. Detsamma gäller idén om att avsluta importen från Kina och i stället låta egna industrier producera vad landet behöver. Föga förvånande är Donald Trump och den ungerske premiärministern Victor Orbán några av Melonis förebilder.
Men det finns också stora skillnader. Den mest markanta är att Italiens Bröder har sina rötter i fascismen. Och dessa rötter är påtagliga än idag. Sedan 2020 styr partiet regionen Marche i mellersta Italien. Så sent som 2019 organiserade partiets starke man i Marche en middag till minne av Mussolinis marsch mot Rom som ledde till fascisternas maktövertagande 1922! Ett annat exempel är att en av partiets kandidater i parlamentsvalet, Calogero Pisano, nyligen fick lämna partiet efter att ha hyllat Adolf Hitler i ett Facebook-inlägg.
Make Italy Marche
Den som vill få en föraning om vilken politik som Italiens bröder kommer att föra i praktiken kan studera regionen Marche. Denna region har traditionellt ansetts vara ett ”vänsterfäste”. Men brustna löften och en oförmåga att bland annat bekämpa arbetslösheten gjorde att en koalition bestående av Italiens bröder, Lega, med flera, vann valet 2020.
Kvinnornas frihet angrips
En av de stora frågor som partiet drivit handlar om att begränsa aborträtten. Enligt italiensk lag får aborter genomföras upp till den nionde graviditetsveckan. Men en kvinna som fått sin abort godkänd måste ”tänka över saken” i en vecka innan ingreppet genomförs. I Marche är gränsen för laglig abort endast sju veckor. Då vissa kvinnor inte vet om att de är gravida förrän fem-sex veckor in i graviditeten innebär detta att det i många fall är omöjligt för dessa kvinnor att få göra abort i Marche.
Samtidigt rymmer situationen även optimistiska inslag. Det ena är att Meloni leder en koalitionsregering där inte alla partier drar åt samma håll. Sprickor har redan uppstått mellan Meloni och Berlusconi, både över fördelningen av regeringsposter och över Berlusconis vänliga inställning till den ryske presidenten Vladimir Putin. Det andra är att valdeltagandet i parlamentsvalet låg på historiskt låga 63,7 procent, vilket är det lägsta valdeltagandet i något italienskt val sedan fascismen störtades 1945. Detta innebär att regeringens legitimitet är låg.
Slutligen kan ett parti som Italiens bröder, som gick upp som en sol, också falla platt ned som en pannkaka om väljarna bedömer att de inte levererar vad de lovat. Meloni har lovat att föra en ”nyliberal ekonomisk politik”. Detta brukar innebära impopulära privatiseringar och nedskärningar inom offentlig sektor samt försämringar av trygghetssystemen. Och den italienska fackföreningsrörelsen har visat sig vara stridbar. Bland annat har italienska transportarbetare strejkat vid ett flertal tillfällen under året – senast i mitten av november.
Italien kan bli det första landet i Europa där en verklig kraftmätning äger rum mellan nyreaktionära rörelser och en fortfarande stridbar arbetarrörelse.