Den som följt klimatmötet COP27 lär ha hört begreppet ”loss and damage” (på svenska förluster och skador). För den som vill förstå klimatdebatten är det ett begrepp som kan vara bra att ha koll på.
Den globala uppvärmningens negativa effekter på naturen och våra mänskliga samhällen kan grovt sett delas upp i tre olika kategorier. Den första kategorin handlar om förändringar som är reversibla, det vill säga effekter som går att vända till sin motsats – om man skulle minska världens totala utsläpp av växthusgaser. Den andra kategorin handlar om negativa effekter som kan undvikas om de mänskliga samhällena anpassas till nuvarande och framtida klimatförändringar. Det kan exempelvis handla om att bygga höga vallar för att undvika att städer eller andra områden översvämmas på grund av ökade regnmängder.
Den tredje kategorin är det som kallas för ”loss and damage” (förluster och skador). Det handlar om negativa effekter av den globala uppvärmningen som det varken går att vända till sin motsats eller anpassa samhället till. Ett konkret exempel är hur ökenutbredning orsakad av uteblivna regnperioder fördrivit många miljoner människor i afrikanska länder. Ett annat exempel är hur uppvärmningen av världshaven har förändrat tonfiskens flyttmönster i Stilla Havet. Beräkningar visar att detta riskerar att drabba fiskerinäringen i flera små ö-nationer vilket kan innebära att skatteintäkterna i dessa fattiga länder minskar med hela 1,4 miljarder kronor per år.
En tydlig motsättning på de senaste klimattoppmötena har handlat om vem som ska stå för kostnaderna för ”loss and damage”. Fattiga utvecklingsländer har, historiskt sett, stått för en mycket liten del av utsläppen av växthusgaser. Samtidigt har dessa länder drabbats hårdast av exempelvis översvämningar och torka som orsakats av klimatförändringarna. På toppmötena har dessa länder ofta röstat tillsammans och krävt att de rika länderna, som står för en stor del av utsläppen, också ska betala för ”loss and damage”.
De rika länderna, å sin sida, har motsatt sig att betalningsansvaret för ”loss and damage” överhuvudtaget ska finnas med som en del av klimatuppgörelserna. Enligt John Kerry, USA:s klimatförhandlare, skulle diskussionen om vem som ska betala för konsekvenserna av klimatförändringarna ”fördröja vår förmåga att göra det viktigaste, vilket är att åstadkomma tillräckliga utsläppsminskningar…”. Samtidigt har ju USA inte direkt agerat för att minska utsläppen…
En lyckad klimatpolitik kräver dock ett både-och. Dels måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläppen av växthusgaser. Dels måste samhällen, och ibland hela länder, anpassas till de helt nya levnadsförhållanden som klimatförändringarna ger upphov till.