Sedan i höst har en strejkrörelse bland sjuksköterskor i Storbritannien utvecklat sig. Den 6 och 7 februari kommer sannolikt bli de största strejkdagarna med uppåt 300 000 berörda sjuksköterskor. Även ambulanspersonal, sjukgymnaster och andra viktiga personalkategorier strejkar.
Strejkerna handlar om högre löner och kompensation för inflationen. Royal College of Nursing, sjuksköterskefacket, har krävt en lönehöjning på 19 procent, eller 5 procent över inflationen. Dels som svar på inflationen, dels för att kompensera för åratal av dålig löneutveckling. Men även mot underfinansierad sjukvård och slutkörd personal.
Strejkerna kom till stånd efter att medlemsomröstningar genomförts inom facken under hösten. Medlemmarna röstade för ett nej till arbetsgivarnas lönebud och ja till att strejka vid ett antal datum under vintern. Det är första gången i sköterskefackets 106-åriga historia detta sker. På strejkdagarna har enorma demonstrationer genomförts och strejkvaktskedjor organiserats.
Strejkerna organiseras så att patienterna ska drabbas så lite som möjligt. Under två av strejkdagarna, den 15 och 20 december, strejkade sköterskorna enbart mellan kl 08.00 och 20.00. Inga sjuksköterskor inom intensivvården eller akutmottagningarna deltar. Personal som arbetar med cancersjukvård, dialys och annan livsviktig behandling undantas också från strejkerna.
Många fackmedlemmar menar att strejkerna i längden kommer gynna patienterna. Under åratal har vården i Storbritannien varit underbemannad och personalen räcker inte till. Med bättre löneutveckling och därmed fler arbetskamrater menar de att detta kan förändras.
Strejkrörelsen har inspirerats av att andra yrkesgrupper tagit strid, bland annat tågfacket RMT. Sköterskornas stridsvilja har fått Toryregeringen att hota med inskränkningar av strejkrätten. Dock är det ett fortsatt mycket stort stöd i opinionen för sköterskestrejken.
– På mitt jobb pratas det både om den här sköterskestrejken och den som pågår i New York, berättar Frank Pettersson, sjuksköterska på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
– Även här i Sverige är det kris i vården. Slutkörd personal flyr och de som blir kvar sliter ut sig. Vi behöver nog något liknande som i Storbritannien även här i Sverige, avslutar Pettersson.