Sedan den borgerliga regeringen med stöd av Sverigedemokraterna tillträdde i höstas har en rad energipolitiska mål ändrats. Resultatet är att kärnkraften ska stärkas och bland annat den havsbaserade vindkraften får stryka på foten.
Energi- och näringsminister Ebba Busch har ofta uttalat en vilja att stärka kärnkraftens roll och talat sig varm för förutsättningarna för nyinvesteringar. Busch menar att målet framåt är elektrifiering och att ”vägen dit stavas kärnkraft”. Samtidigt är det allmänt känt att ingen privat aktör är, i dagsläget, intresserad av att satsa på kärnkraft så länge det inte finns en bindande överenskommelse över blockgränserna.
Regeringspartierna tillsammans med SD är till och med beredda att ge statliga kreditgarantier på ofattbara 400 miljarder kronor för investeringar i ny kärnkraft! Det är uppenbart att en satsning på ny kärnkraft är ett mycket långsiktigt och kostsamt projekt, samtidigt som efterfrågan på elektricitet ökar markant redan inom de närmsta åren.
När det gäller vindkraften, och särskilt den havsbaserade, har Kristerssons gäng dragit in de subventioner som den förra regeringen infört för att ansluta de havsbaserade vindkraftbyggena till elnätet. Man kan ställa sig frågan hur genomtänkt ett sådant förhållningssätt är.
Den största möjligheten att öka elproduktionen de närmaste år är genom utbyggnad av den havsbaserade vindkraften. Ett modernt vindkraftverk producerar el mer än 90 procent av tiden – men med varierande effekt. De havsbaserade vindkraftverken kan byggas högre och med större rotordiameter och därmed högre effekt. I dagsläget väntar åtta projekt i Syd- och Västsverige på beslut från regeringen om igångsättning (DN 12/2-23). Såväl Östersjön som Bottniska viken har potential för havsbaserade vindkraftverk på grund av det relativt grunda vattnet.
Enligt Lars Andersson, ansvarig för vindkraft vid Energiföretagen, är många företag intresserade av att investera i havsbaserad vindkraft. Det största problemet är tillståndsprocessen. När det gäller den landbaserade vindkraften är kommunernas vetorätt en osäkerhet då den kan läggas in sent i en planeringsprocess. I södra Sverige har ett 80-tal, främst moderatstyrda, kommuner lagt in sina veton. Detta trots att behovet av mer el i den södra landsändan är skriande. När det gäller de havsbaserade vindkraftsparkerna har Försvarsmakten i en majoritet av ansökningarna lagt in sitt veto.
Lars Andersson anser att det är ett problem för vindkraften att det är den negativa opinionen som hörs mest. Andersson anser att det är många kommuner som inser behovet av elproduktion för att exempelvis möta industrins behov. Men den politiska ledningen klarar inte av att möta en högljudd opinion som är emot en utbyggnad. Detta trots att en rad studier har visat att oron för negativa effekter är större än vad som faktiskt upplevs efter utbyggnaden.
Men ska klimatkrisen och effektproblemen i det svenska elnätet lösas kommer det att kräva vissa uppoffringar även i södra Sverige.