I förra numret skrev vi hur Sveriges stats- och utrikesministrar, i panik, angrep de som hängt upp en docka i fötterna – helt inom ramen för den svenska yttrandefriheten. Dockan föreställde Turkiets president Erdogan. Aktionen genomfördes till stöd för de kurder som turkisk militär beskjuter och förföljer. Vi skrev även om den idag bortglömda rapporten från Regeringskansliet som 2021 beskrev hur de demokratiska fri- och rättigheterna inskränks i Turkiet. Nu tvingas vi skriva om hur de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige har börjat inskränkas. Drivkraften är fortfarande Sveriges Nato-ansökan och Erdogan – men aktörerna har skiftat. Idag handlar det om Stockholmspolisen och Carl Bildt.
Bekämpar yttrandefriheten med Erdogan som vapen
Stockholmspolisen har vägrat ge tillstånd för en koranbränning. Arbetarpartiet är helt emot att bränna Koranen – vilket vi återkommer till i en särskild artikel. Däremot försvarar vi Sveriges yttrandefrihet. Och polisens beslut utgör ett direkt angrepp på den svenska yttrandefriheten. Beslutet saknar stöd i lagen. Detta säger bland annat professorn i offentlig rätt vid Lunds universitet, Henrik Wenander. Polisen kan besluta att inte ge tillstånd för en manifestation exempelvis genom att hävda att den allmänna ordningen, och säkerheten för deltagarna, inte skulle kunna upprätthållas. Men här har polisen uppgett helt andra skäl för att inte ge tillstånd.
Stockholmspolisen motiverar sitt ställningstagande med ”den risk för terrorattentat som kan komma att inträffa i andra delar av Sverige eller mot svenska intressen utomlands” (TT / Omni, 9/2-2023).
Det är denna motivering från Stockholmspolisen som Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, anser saknar stöd i lagen. På en fråga från TT svarar Wenander att han aldrig tidigare hört denna typ av argumentation från Polismyndigheten!
Otroligt inkonsekvent
Stockholmspolisens agerande saknar inte endast stöd i lagen – om vi får tro professor Henrik Wenander. Stockholmspolisens agerande är dessutom otroligt inkonsekvent! Under valåret 2022 sökte, och fick, Rasmus Paludan en rad tillstånd för koranbränningar runt om i Sverige. Paludans agerande bidrog till våldsamma kravaller på följande orter: Jönköping, Linköping, Norrköping, Rinkeby, Örebro, Landskrona och Malmö. Kravallerna utspelades under skärtorsdagen 14 april till påskdagen 17 april. Under kravallerna skadades uppåt 300 poliser varav 16 tvingades sjukskriva sig. Minst 14 civila skadades. Fler än 20 fordon förstördes. Paludans härjningar i landet, under valåret, kostade hela 43,5 miljoner bara fram till mitten av augusti enligt Ekot på Sveriges Radio.
Detta hindrade inte Stockholmspolisen från att ge Rasmus Paludan tillstånd att bränna ytterligare en koran i anslutning till Turkiets ambassad i år – närmare bestämt lördag den 21 januari. Skälet var, och är, att koranbränningar ryms inom ramen för yttrandefriheten i Sverige. Detta även om en religion
anser detta vara hädelse.
Religiöst våldskapital tystar
Då Salman Rushdie gav ut boken Satansverserna utfärdade Irans högste ledare ayatollah Khomeni 1989 en fatwa som uppmanade muslimer att döda Rushdie på grund av att ledarna i Iran ansåg att boken var hädisk. Den som mördade författaren utlovades även en belöning. Ett mordförsök på Rushdie med kniv genomfördes så sent som 2022. Författaren överlevde men förlorade ena ögat. Dödsdomen från 1989, och mordförsöket ifjol, har naturligtvis inneburit en självcensur som drabbat journalister, politiker och andra opinionsbildare.
Även i Pakistan kan hädelse innebära en dödsdom. Myndigheterna där hävdar att ingen har avrättats i landet för detta brott under de senaste åren. Men TV-kanalen al-Jazira hävdar att närmare 80 personer har mördats under de senaste 30 åren efter att ha blivit anklagade för just hädelse. Detta innebär alltså att en religiös inriktning kan inskränka yttrande- och tryckfriheten om bara dess våldskapital är stort nog.
Men Sverige låter sig väl inte skrämmas?
Nato och Erdogan – igen
Vad var det som plötsligt fick Stockholmspolisen att ge sig på yttrandefriheten i Sverige genom att vägra en s.k. kulturförening att göra samma sak som Rasmus Paludan tillåtits göra så många gånger under valåret 2022 och även i början av detta år – trots hundratals skadade och en kostnad på över 40 miljoner?
Det handlar naturligtvis återigen om Sveriges ansökan om Nato-medlemskap. Låt oss citera Turkiets president Erdogan: ”Så länge som ni tillåter att min heliga bok, Koranen, bränns och förstörs så kommer vi inte att säga ja till ert inträde i Nato” (TT, 1 feb 2023).
Erdogans utspel riktade sig till den muslimska världen. Plötsligt ägde manifestationer rum i Turkiet, Pakistan, Indonesien, Irak, Jemen, Afghanistan, Jordanien, Kuwait och Gaza/Palestina. Även Ryssland har protesterat! Demonstrationer hölls, ambassadörer kallades, flaggor brändes och krav på bojkott hördes. Erdogan har nära kopplingar till det Muslimska brödraskapet. Det snabba svaret på Erdogans utspel berodde sannolikt på att han kunde utnyttja Brödraskapets internationella nätverk. Några bestående effekter verkar dock inte ha drabbat Sverige. Men däremot har den svenska yttrandefriheten angripits – av krafter från Sverige.
Carl Bildt hyllar Erdogan
Strax före Stockholmspolisens angrepp på yttrandefriheten framträdde Carl Bildt i TV. Denne tidigare stats- och utrikesminister sade, på det mästrande sätt som endast han är mäktig, att han hade ”frågetecken” kring det sätt polisen hade handlagt Rasmus Paludans ansökan. Bildt pekade på Norge som en förebild. Där hade polisen, enligt Bildt, avslagit en liknande ansökan genom att hänvisa till ”vidare säkerhetsintressen”. Bildt hann även säga att ”yttrandefriheten, den är inte absolut”. Stockholmspolisen kom sedan att använda sig av precis denna typ av motiveringar.
Tillbaka till Carl Bildt. Denne hade hela 2022 på sig att kritisera Rasmus Paludans angrepp på Koranen och Sverige. Och på handläggningen av dennes tillstånd att då bränna Koranen. Men inte ens de allvarliga kravallerna under påsken ifjol fick Bildt att reagera. Bildt reagerade endast när yttrandefriheten stod i vägen för Sveriges Nato-ansökan – och då offrade Bildt omedelbart yttrandefriheten. Men inte nog med det. Under ett TV-program lyckades Bildt även hylla Turkiets president Erdogan. Bildt beskrevs bland annat Turkiets president som ”en kraftfull imponerande politiker” som har tagit itu med ”kurdfrågan” på ett ”imponerande sätt”! Kanske syftade Bildt på att Erdogan idag skjuter granater och fäller bomber på kurderna samtidigt som han hoppas kunna genomföra en invasion av de kurddominerade delarna av Syrien med stöd från Putin.
NyA kommer att ägna Carl Bildt mer uppmärksamhet i kommande artiklar. Här nöjer vi oss med att nämna att Bildt, redan på 00-talet, hade personliga ekonomiska intressen i Turkiet tillsammans med den turkiska militären. Denna militär är sedan många årtionden tillbaka känd för att ligga bakom många av de ”försvinnanden” som har drabbat turkiska oppositionella. Mot denna bakgrund var det direkt obehagligt att se hur Bildts uttalanden i TV fick stå oemotsagda och hur TV:s programledare och ”experterna” kröp för Bildt.
Både Stockholmspolisen och Carl Bildt bekämpar yttrandefriheten i Sverige med hjälp av kurdernas svurne fiende, och Putins vän, Recep Tayyip Erdogan. Turkiets president är en icke-demokrat för vilken våld mot politiska motståndare är vardagsmat.