Idag är det den internationella kvinnodagen 8 mars. De sällsynt modiga kvinnor som gått i spetsen för proteströrelsen mot diktaturen i Iran sedan i september ifjol förtjänar verkligen att uppmärksammas en dag som denna. Och inte endast idag. Naturligtvis.
Protesterna bröt ut den 16 september, sedan den iransk-kurdiska kvinnan Mahsa (Jina) Amini gripits av den iranska regimens fruktade moralpolis – anklagad för att inte ha burit sin hijab ”på rätt sätt”. Moralpolisens brutala misshandel av Amini – en misshandel som var särskilt brutal då hon hörde till den kurdiska minoriteten – ledde till att hon avled. Hon misshandlades till döds.
Under de följande dagarna och veckorna växte protesterna till en landsomfattande rörelse som har skakat den iranska religiösa diktaturen i grunden. Hundratusentals människor, kanske miljontals, har demonstrerat i över 80 olika städer i Iran med slagord som ”kvinna, liv, frihet” och ”död åt diktatorn”. Många av de unga kvinnor som stått i spetsen för proteströrelsen har även bränt sina slöjor och klippt av sig sitt hår. På många håll slet demonstranterna även ned och brände upp bilder på den nuvarande storayatollan Khamenei – och även på den tidigare storayatollan Khomeini.
Regimen svarade med ett urskillningslöst våld – våld som i synnerhet riktats mot de kurdiska delarna av Iran. Rapporter från den kurdiska staden Sanandaj vittnade om att regimen där har utfört rena massakrer på värnlösa människor. Enligt siffror från människorättsgrupper i Iran har uppåt 500 människor dödats och nästan 20 000 fängslats. Regimen har även genomfört offentliga avrättningar av demonstranter. Detta är barbari.
Idag har proteströrelsen avtagit något. Men så sent som den 17 februari genomfördes nya stora demonstrationer i Teheran och i ett tiotal andra städer – med krav på att regimen störtas. Och regimen håller på att förlora greppet. I dagens Teheran är det så många kvinnor som vägrar bära den påtvingade hijaben (slöjan) att moralpolisen inte längre förmår upprätthålla denna tvångslag. En tvångslag som infördes så sent som 1979!
Proteströrelsen i Iran är inte första gången som kvinnor går i spetsen för revolutionära-demokratiska rörelser. Även i proteströrelsen mot den egyptiske diktatorn Mubarak under den arabiska våren 2011 spelade kvinnorna en viktig roll. Den internationella kvinnodagen har historiskt sett varit en kampdag. Kvinnodagen har sitt ursprung inom den socialistiska arbetarrörelsen i USA och i Europa från tiden i början av 1900-talet. Den första ”kvinnornas dag” organiserades av ett socialistiskt parti i New York i februari 1909. Den första internationella kvinnodagen uppmärksammades 1911, då över en miljon människor demonstrerade i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz.
Den 8 mars 1917 demonstrerade kvinnliga textilarbetare i nuvarande Sankt Petersburg i Ryssland på kvinnodagen. Demonstrationerna spred sig och kom att omfatta hela staden. Kraven på ”bröd och fred” – alltså ett slut på första världskriget, på hungern och på tsardömet – innebar också startskottet för februarirevolutionen som störtade det ryska tsardömet (den 8 mars var den 23 februari enligt den julianska kalendern som användes i Ryssland 1917).
Idag har Internationella kvinnodagen blivit delvis kommersialiserad. Tyvärr ”firas” denna dag genom att män ger gåvor till kvinnor – ungefär som på mors dag. Det är sällan fel att ge bort presenter. Men i dagens situation – globalt och i Sverige – måste de organisationer som uppmärksammar den Internationella kvinnodagen försöka återföra denna dag till sina rötter som en kampdag. Det är mot denna bakgrund som vi vill uppmärksamma de modiga, ofta unga, kvinnor som trots en fruktansvärd brutalitet från regimens sida har gått i spetsen för proteströrelsen i Iran.