Hos Edvard Grieg i Troldhaugen

Har haft en hejdundrande härlig norgesemester den här sommaren. Med fjordturer, “fiskekaker” och folkliv på Bryggen i Bergen. Men det blev en musikalisk utflykt också. Till Grieg i Troldhaugen!

Det är lätt att ta sig dit. En 45 minuters resa med “bybanen” till orten Hop. Därefter gångväg genom småidylliska villaområden, jätteormbunkar, uråldriga träd. Så framme vid Troldhaugen – museum, café, kammarkonsertsal, kompositören Griegs gula hus uppe på bergshällen och hans “komponisthytte” nere vid sjön.

Jag behöver kaffe efter promenaden dit och det behöver visst veckans Griegpianist Frode Skag Storheim också. Ser hur han laddar med en chokladglass och kaffe, pratar glatt med bekanta kring cafébordet.

Tjugo minuter senare dyker han upp för sin lunchkonsert i konsertsalen. Berättar att han valt fyra stycken från sin allra första Griegskiva, som han fick av sina föräldrar i tioårsåldern: ”Preludium ur Holbergsviten”, “Gangar” och “Notturno” ur lyriska stycken och “Morgonstämning”. Så även några slåtter- och folkdansstycken. Storheim förklarar att för honom var Grieg en port till en äventyrlig värld och det var just melodierna som han fastnade för. För de hade något väldigt speciellt.

Vi glada konsertbesökare halvblundar, lyssnar, njuter av igenkänningen och pianistfingrarnas lätthet. Och av Storheims anekdoter mellan styckena. Som på Oslos konserthus, där en man önskar få höra en speciell melodi av Grieg. Problemet är bara att mannen inte minns namnet på stycket och inte heller kan sjunga eller nynna melodin. Men kanske kan Storheim spela stycket ändå, frågar han. Storheim svarar att det inte var mycket till ledtrådar, men han vill prova i alla fall. Spelar “Morgonstämning” och det var ju precis rätt. Det vill säga det stycke som de flesta av oss känner igen och förknippar med Grieg.

Som extra bonus på konserten tutar Storheim i en näverlur som använts för att skrämma bort rovdjur, locka på djur och sända meddelanden många kilometer bort mellan fäbodarna. Han berättar att Grieg hämtat inspiration från spelmäns fäbodlåtar och schottismusik. Bearbetat och överfört låtar på hardangerfela till pianostycken. Vilka just är Storheims egna favoriter och som han beskriver som inte söta, utan maskulina springdansstycken.

Edvard Grieg (1843-1907) kom från en musikalisk släkt i Bergen. Modern var en duktig pianist som guidade sina båda söner in i ett intresse för musiken. Brodern John blev med tiden en skicklig cellist och violinisten Ole Bull, ingift i släkten, var den som uppmuntrade Edvard att börja komponera typisk norsk musik.

Som 15-åring gör Edvard Grieg en av sina första kompositioner, “Larvikspolka”, och börjar också studera på musikkonservatoriet i Leipzig. Han påverkas till en början av tyska romantiker som Brahms, Liszt och Schumann. Efter Leipzig flyttar Grieg till Köpenhamn för studier hos Niels W Gade, känd tonsättare i Skandinavien. 1862 framträder Grieg med sin första konsert i Bergen. Något år senare lär han känna dramatikern Henrik Ibsen och flyttar till Kristiania (som Oslo hette på den tiden) och blir ledare för det filharmoniska sällskapet.

1867 gifter han sig med sin kusin, sopranen och sångpedagogen Nina Hagerup. Ett år senare föds dottern Alexandra. Parets enda barn insjuknar dock och dör endast femton månader gammal. Grieg samarbetar med många samtida kulturpersonligheter. Han skriver bl.a. musiken till pjäsen “Sigurd Jorsalfar” av författaren Bjørnstjerne Bjørnson. Ja precis, han som skrev texten till den norska nationalsången “Ja, vi elsker dette landet”. Grieg komponerar också “Peer Gynt, Opus 23”, till Henrik Ibsens verk med samma namn. I denna ingår bland annat “I bergakungens sal” – ett av Griegs mest kända stycken.

Edvard och Nina köper en bit land och påbörjar bygget av hemmet Troldhaugen, färdigbyggt 1885. Efter många års komponerande, åtskilliga resor och konserter runt om i norden och i Europa dör Grieg på sjukhuset i Bergen 1907 och 1928 öppnas huset för allmänheten. Konsertsalen byggs till och invigs 1985 och den byggnad som ska bli museum färdigställs 1995.

Det blir kö till den guidade turen i det gula Grieghuset efter konserten. Vackra detaljer i hemmet. Många fotografier på väggarna. Ett porträtt av Nina som brukar underhålla med sång till makens pianospel vid fester och sammankomster i hemmet. Griegs flygel. Originalnoter. En tavla föreställande barn på en skridskobana, som en påminnelse om dottern Alexandra och om att aldrig glömma barnens glädje. Glasrosen över dörren mot trädgården, en gåva från maken till makan. En ros som inte skulle vissna, utan skulle vara beständig. Beständig liksom Griegmusiken – full av fjäll, fjordar och vidder!