I ett upprop i Aftonbladet (18/9-23) kräver sex kulturredaktörer från sju av Sveriges största tidningar att rejäla krafttag görs för att hejda läskrisen hos barn och unga. De uppmanar politiker från höger till vänster att ställa sig bakom tre gemensamma krav.
Aktuella undersökningar visar att barn och unga i Sverige läser allt mindre. 20 procent av 15-åringarna når inte över basnivån för läsförståelse. Läsning är nyckeln till bildning, och läsning och tänkandet följs åt. Så på sikt hotar läskrisen både demokratin och möjligheterna att inlemmas i samhället.
Olika orsaker till läskrisen framförs i artikeln. Bibliotek stängs, knappt hälften av landets elever har numera tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Privata skolkoncerner satsar på vinster för egen vinning och inte på skolbibliotek. Skillnaderna mellan barn utifrån socioekonomisk bakgrund ökar och skolan har blivit sämre på att kompensera gapet däremellan. Många elever i svenska skolor har inte tillgång till egna läromedel eller egna skönlitterära böcker. Dessutom blir konkurrensen från skärmar och sociala medier allt hårdare.
Det är ett gemensamt samhällsintresse att ge alla barn och unga läskunskaper och vägar in i skönlitteraturen. Skolan måste ta sitt ansvar och politiken måste se till att resurser och verktyg finns på plats.
Kulturredaktionerna uppmanar politikerna att ställa sig bakom följande krav:
● Alla skolor ska ge eleverna tillgång till egna, tryckta, skönlitterära böcker att läsa.
● Alla elever ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek.
● En satsning på läsning i hela grundskolan, med målet att jämna ut skillnaderna i läsförmåga.
De redaktörer som ansvarar för uppropet är:
Johan Hilton, kulturchef Göteborgs-Posten
Lisa Irenius, kulturchef Svenska Dagbladet
Victor Malm, kulturchef Expressen
Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet
Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter
Ida Ölmedal, kulturchef Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad
Som pedagog vet jag att högläsning är en avgörande faktor för att stödja barns språkutveckling. Barn behöver exponeras för olika ord, fraser och språkmönster för att bygga upp ordförråd och förbättra både tal- och lyssningsförmåga.
Jag ser läskrisen tydligt och klart också inom förskolan och det finns många exempel. Bristande resurser och nedskärningar som resulterat i färre antal pedagoger och fler barn. Vilket gör att besök på närmaste bibliotek tillsammans med barnen inte kan genomföras lika frekvent som förut. Detsamma gäller sämre förutsättningar att besöka teater, musik, film eller andra kulturevenemang med en stor barngrupp.
Högläsning av sagor blir en svårare utmaning för pedagogerna när barn är tillvanda vid skärmar på mobiler och paddor, med redan färdiga bilder eller filmsnuttar. Barns kreativa förmåga att skapa egna inre bilder har minskat. Liksom att tiden för högläsning i hemmen kortats ner. Barnen missar inte bara härliga läsäventyr, närhet och gemensamma samtal kring böcker. Utan riskerar också att få sämre ordförråd, sämre begreppsbildning, sämre koncentrationsförmåga. Och sämre förutsättningar för fortsatt lärande i förskola,
förskoleklass och skola.
Många faktorer spelar givetvis in. Som täta byten av pedagoger i arbetslag som aldrig hinner jobba ihop sig, bli trygga med varandra och finna goda arbetsrutiner tillsammans. Eller hög sjukfrånvaro, brist på vikarier och att planerade aktiviteter därmed ställs in.
Så även vi pedagoger skriker, ryar, ryter, ropar upp till politikerna. Ge oss rätt resurser och vi kommer att sprida språkglädje igen. Men som det är nu så sliter vi!