Konstnären Mandana Moghaddam, född 1962, växte upp och studerade i Teheran. Vid revolutionen 1978-79, när Iran omvandlades till en islamistisk diktatur, tvingades hon fly. Efter tre års asylsökande i Turkiet hamnar hon på Kristinebergs flyktingförläggning i Västerbotten. Mitt i vintern, snö, 38 minusgrader.
Utanför Lindellhallen på campusområdet i Umeå finns ett av Moghaddams verk Vinden bär oss med sig, från 2015. Ett skulpturalt rum av formgjuten betong, järn, lampa och ljud. Konstverket ska påminna om de rum, tak och väggar som vi alla har upplevt. Kanske ett studentrum för en student att gå in i, känna igen sig i. Eller ett rum på en flyktingförläggning.
Verk av Mandana Moghaddam visas på Bildmuseet i Umeå just nu och ända till april 2024. Kvinna Liv Frihet är namnet på utställningen och den invigdes den 16 september. Exakt på årsdagen av Mahsa Jina Aminis död. Alltså den kvinna som greps och dödades av moralpolisen för att ha brutit mot klädreglerna. Händelsen spreds snabb i sociala medier och blev starten på en våg av protester och motstånd mot den iranska regimen.
På vernissagen intervjuades Mandana Moghaddam om tankarna kring sin konst. Drygt ett 50-tal personer lyssnade. Hon berättar om skulpturen Chelgis I, 2002, som är tillverkad av syntetiskt hår, trä och akrylglas. Den ingår i en serie skulptur- och videoinstallationer. Temat är håret och kvinnokroppen. Namnet förknippas med en gammal persisk saga om flickan Chelgis med de 40 flätorna. Skulpturen censurerades när den skulle visas i Iran och den föreställer en människofigur. Täckt av långt hår på fram- och baksida. Instängd i en glasbur. En passande replik till ett land där kvinnor förbjuds att visa håret. En skulptur som uppmanar oss att krossa glaset och göra oss fria.
Underlandet, 2013, är en serie verk i blå, silver- och guldgul mosaik av spegelglas, gips, lim och metall. Konstnären har använt en flerhundraårig iransk teknik som kallas aina-kari. Man sammanfogar fint skurna speglar i geometriska, kalligrafiska former eller lövformer. De reflekterar ljus, ger abstrakta mönster och reflexer. Vi kan spegla både oss själva och miljön runt omkring i spegelbitarna, perspektiv förändras. Denna utsmyckning används i moskéer och palats, vanligast i Iran, Pakistan och Indien. Formerna i Moghaddams verk liknar ögon, nyckelhål, droppar och tårar och att färgerna ska ge glädje är viktigt, säger hon. Namnet Underlandet syftar till författaren Lewis Carrolls bok Alice i underlandet. Moghaddam tillägger att hon också associerar namnet med “Underlandet Sverige”, där hon hamnade efter flykten från hemlandet.
Ytterligare ett verk på Bildmuseet där kvinnors hår ingår är What they gonna do with the inevitable growth of sprouts? Chelgis VI, 2023 Ett verk av cellplast, kalkputs, fibernät, pigmenterad såpa och mänskligt hår. Man ser en mur av betong och i fogarna mellan blocken spirar och växer slingor av mörkt hår. Som väcker hopp!
Efter invigningen av utställningen frågar jag Mandana Moghaddam vad hon tänker om situationen i Iran just nu. Frågan är känslig, tårarna rinner. Men hon svarar att protesterna har börjat och är starka. Det kan inte gå bakåt nu. Det är så många unga som engagerar sig och stöttar!
Tack