The Creator är en ny science fiction-film från regissören Gareth Edwards bland annat regisserat Star Wars-filmen Rogue One. Det är en välgjord och intressant film som är vackert filmad, men som har sina baksidor.
Filmen utspelar sig drygt 30 år framåt i tiden. När filmen börjar har det gått tio år sedan en artificiell intelligens sprängde ett kärnvapen i Los Angeles. Detta ledde till att USA och dess allierade förstörde all AI inom sina gränser och inledde ett globalt korståg mot AI. Länderna i ”Nya Asien” – en region bestående av stora delar av Öst-, Syd- och Sydostasien – motsätter sig häxjakten på robotar och AI. USA har dock överhanden genom att de skjutit upp ett gigantiskt vapen i jordens omloppsbana.
Tio år efter kärnvapensprängningen i Los Angeles har soldaten Joshua Taylor (spelad av John David Washington, känd från bl a BlacKkKlansman) planterats som spion i Nya Asien, med målsättningen att hitta den främsta skaparen av AI på planeten, Nirmata, och gripa eller döda honom. I processen har han inlett en relation med Maya (Gemma Chan) som tros vara Nirmatas dotter. En natt inleder USA ett anfall mot gerillabasen som Taylor infiltrerat. I samband med anfallet flyr Maya och blir till synes dödad.
Fem år senare har Taylor lämnat det militära. Han blir uppsökt av ett par höga officerare som vill att han ska göra ett sista uppdrag: att förstöra Nirmatas nya vapen ”Alpha O”. Taylor vill först inte, men övertygas då officerarna visar honom bilder på att Maya fortfarande lever. När Taylor väl brutit sig in i valvet där det nya vapnet ska finnas hittar han bara en människorobot som ser ut som en liten flicka. Härifrån tar Taylor situationen i egna händer…
Filmen är som sagt välgjord. Som tittare får man stiga in och verkligen känna på världen. Vi bjuds på många vackra asiatiska landskap igenom hela filmen. Ibland, när kameran sveper genom miljöerna, känns det nästan som en dokumentärfilm från framtiden. Så välgjort är det. Skådespeleriet är också väldigt bra, även om det finns vissa brister.
Ett centralt tema i filmen är den mycket aktuella diskussionen om skillnaden mellan artificiell intelligens och människor. Filmens robotar har både religion och kultur. De utför begravningsritualer, som att kremera döda robotar genom begravningsbål. Robotarna har också tempel med munkar. De verkar känna sorg – till den grad att det ibland leder till självmord. De knyter vänskaps- och kärleksband och uppvisar empati – men också ilska, uppgivenhet, rädsla och panik. Människor i filmen avfärdar detta som enbart programmering – men om det känns äkta, vad är då egentligen skillnaden mellan äkta och artificiellt?
Jag störde mig dock på att filmen aldrig visar upp robotar som utvecklat negativa personlighetsdrag. Trots att robotarna i viss bemärkelse hotas av ett ”folkmord” är det inga av dem som föreslår att de borde slå tillbaka mot människorna. Detta knyter an till ett annat problem med filmen, och det är att de båda sidorna i kriget framställs som så otroligt svart-vita. De amerikanska militärerna är till 100 procent empatilösa och saknar nåd medan deras motståndare aldrig visar någon grymhet eller långsinthet. Det gör att filmen tappar i trovärdighet.
I filmen finns det dessutom bara en skapare av AI. Inga andra skapare nämns vid sidan av Nirmata, och en stor del av filmen handlar om att leta reda på var skaparen gömmer sig. Samtidigt är världen till synes full av AI. Dessutom har det ju även funnits robotar i filmens USA en gång i tiden. Med tanke på hur många olika AI-verktyg som utvecklas idag framstår det som märkligt att det bara skulle finnas en skapare i filmen.
Mitt sista klagomål är att handlingen drivs framåt av en och annan tillfällighet för mycket. Det förtar mycket av filmupplevelsen när handlingen i vissa lägen förs framåt av ”tursamma omständigheter”. Detta är dock inte unikt för The Creator, utan denna typ av slarvigt manusförfattande är tyvärr ett problem i många moderna filmer.
Trots bristerna tycker jag ändå att filmen är sevärd. Den håller ett bra tempo där den blandar och balanserar lugna stunder med krigs- och actionscenerna. Filmen är för det mesta allvarlig och innehåller inga irriterande sidokaraktärer som ska ”lätta upp stämningen”. Om du vill se en science fiction med en stor budget och en egen story (inte Star Wars eller någon av alla oändligt många filmatiseringar av serietidningar) kan jag varm rekommendera The Creator.