Redan före strejken på Teslas verkstäder bröt ut framkom det att företaget planerade för ett omfattande strejkbryteri. Detta genom att flytta runt anställda mellan verkstäder som tagits ut i strejk – och de som inte tagits ut i strejk.
Strejkvakter runt om i landet har rapporterat om okända personer i verkstadskläder som dykt upp i taxi och gått in på verkstäderna för att arbeta.
Strejkbryteri var vanligt i Sverige under 1800-talet och början av 1900-talet. På denna tid var kollektivavtalen få eller icke-existerande. När det blev lågkonjunktur och vinsterna sjönk beordrade arbetsgivarna lönesänkningar. För att försvara sina löner och därmed familjens försörjning hade arbetarna inget annat val än att organisera sig i fackföreningar och gå ut i strejk.
Arbetsgivarna besvarade detta genom att stänga ute arbetarna och ta in strejkbrytare, eller ”arbetsvilliga” som de kallades. Polis och militär stod på arbetsgivarnas sida och skyddade ofta strejkbrytarna. I samband med en demonstration mot strejkbryteri i Ådalen 1931 sköt militären rakt in i folkmassan och dödade fem personer.
Det fanns en utbredd uppfattning om att strejkbryteri är bland det fulaste och skamligaste som finns. Den som bryter strejken saboterar nämligen för alla de som, på den här tiden med livet som insats, gått ut i strejk. Det var inte ovanligt att strejkbrytare tillrättavisades fysiskt.
Dagens strejk på Tesla i Sverige är kanske inte på liv eller död. Men den är oerhört viktig. Slår den aggressiva företagskulturen hos Tesla och andra anti-fackliga företag rot riskerar morgondagens strejker att bli på just liv och död. Därför är strejkbryteri lika skamligt idag som det var för 100 år sedan.