Killers of the Flower Moon heter den senaste filmen från Martin Scorsese. Filmen handlar om en serie av mord på Osage-indianer som skedde i den amerikanska delstaten Oklahoma under 1920-talet.
Händelserna som filmen bygger på är en smutsig och delvis bortglömd del av den moderna amerikanska historien. Osage-indianerna ”omplacerades” till ett indianreservat i delstaten Oklahoma under 1800-talet. 1897 skulle det visa sig att reservatet satt på betydande oljefyndigheter. Genom att hyra ut marken till oljebolag blev Osage-indianerna till bland de rikaste i USA. Men det gjorde dem också till måltavlor.
Den amerikanska kongressen antog en lag 1921 som innebar att alla Osage-indianer måste ha en vit förmyndare tills de ”bevisat” att de var ”kompetenta nog” att hantera sina pengar. Dessa förmyndare manövrerade ofta för att själva tillskansa sig indianernas pengar och mark – även genom mord. Då förmyndarna ofta var lokala jurister eller affärsmän med kontakter inom polisen klarades morden sällan upp.
Killers of the Flower Moon handlar om en av de indianfamiljer som utsattes för en rad mord under denna period. Leonardo DiCaprio spelar Ernest Burkhart, en veteran från Första världskriget, som flyttar in hos sin morbror William ”King” Hale (Robert DeNiro) – en rik och respekterad man i Osage County, Oklahoma.
Men King är en ful fisk. Han har siktet inställt på att stjäla oljetillgångarna som tillhör en av de lokala indianfamiljerna. I familjen finns endast en mor med sina fyra döttrar. King uppmanar Burkhart att gifta sig med en döttrarna, Mollie (Lily Gladstone). Och Burkhart är inte den som är den. De gifter sig och bildar familj. Samtidigt börjar Mollies systrar att dö, en efter en, under mystiska omständigheter. Lagen är nämligen skriven så att Mollie ärver sin mor och sina systrar. Och om Mollie dör är det Burkhart som ärver Mollie…
Filmen har ett, för moderna filmer, ovanligt långsamt tempo som är riktigt behagligt. Skådespelarinsatserna är också lysande. Däremot känns berättandet något ojämnt, som om Scorsese haft svårt att skära bort scener som inte nödvändigtvis driver handlingen framåt. Resultatet är en film som är nästan tre och en halv timme lång – men utan att det egentligen går att motivera längden. Det hade sannolikt gått att hyvla bort en timme av filmen och ändå bevara samma lågmälda tempo.
Trots sina brister är dock Killers of the Flower Moon en välgjord film som alla borde se. Inte minst för att uppmärksamma den smutsiga period i amerikansk historia som filmen skildrar.