Den politiska krisen i Sverige förvärras av lågkonjunkturen

Den svenska ekonomin förväntas krympa både i år och nästa år. Arbetslösheten ökar, liksom antalet företagskonkurser. Inflationen biter sig fast på fortsatt höga nivåer. Vård, skola och omsorger riskerar stora nedskärningar. Samtidigt fördjupas den politiska krisen. Fyra av riksdagens partier ligger på eller under fyraprocentsspärren. SD är större än de tre regeringspartierna M, KD och L tillsammans. Detta är läget i Sverige inför 2024.

Låt oss börja med att kort beskriva det ekonomiska läget:

• Sveriges ekonomi, mätt i BNP, har krympt under det senaste halvåret (april till september) och väntas krympa med 0,5-1,0 procent sett över hela året. Enligt en prognos från EU-kommissionen förväntas Sverige, som enda land inom hela EU, att ha en krympande ekonomi även under 2024.
• Arbetslösheten har ökat stadigt under 2023, och låg i oktober på hela 8,0 procent. Enligt Konjunkturinstitutets prognoser riskerar arbetslösheten att stiga under både 2024 och 2025. Arbetslösheten fördelar sig mycket ojämnt. Under 2022 låt arbetslösheten för de inrikes födda på 4,6 procent. För de utrikes födda låg den på hela 16,0 procent.
• I oktober 2023 låg inflationen på 6,5 procent. Detta innebär att priserna ökat med 6,5 procent sedan oktober 2022 – räntehöjningarna medräknade. Detta är lägre än i februari, då inflationen låg på 12 procent. Men inflationen ligger fortfarande på så höga nivåer att vi måste gå tillbaka till 1991 för att hitta liknande prisökningar.
• Sjukvård, skola och omsorger i stora delar av landet hotas av nedskärningar. Trots att regeringen sköt till extra pengar i sin budget beräknas Sveriges 290 kommuner och 21 regioner ha ett underskott på hela 31 miljarder under 2024. De största underskotten finns inom regionerna, vilket riskerar att leda till kraftiga nedskärningar inom den redan hårt pressade sjukvården.

Ett politiskt system i kris

Den ekonomiska nedgången kommer i ett läge då det politiska systemet under en längre tid befunnit sig i en kris. Denna politiska kris har två avgörande orsaker:

• Socialdemokraterna har förlorat den dominerande roll partiet haft sedan 1930-talet, både vad gäller storlek och politisk initiativkraft. Många från LO-grupperna, som tidigare vände sig till (S), röstar idag på Sverigedemokraterna. (S) har blivit för beroende av olika stödpartier.
• SD är idag större än Moderaterna – som varit det största borgerliga partiet sedan slutet på 1970-talet. M och SD kan samarbeta mot S, men drar allt oftare åt olika håll.

Den politiska krisen är ett av skälen till att de senaste regeringsbildningarna har varit sällsynt principlösa. De har i första hand syftat till att besätta ministerposterna – inte till att lösa Sveriges tilltagande problem. Detta har bland annat färgat av sig på de budgetar som partierna i riksdagen presenterat inför 2024.

Regeringen möter krisen med passivitet

Riksdagspartierna möter den ekonomiska nedgången med passivitet. Det gäller såväl regeringen + SD som oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen. Den budget som ”Tidöpartierna” presenterade i september var endast generös när det gällde militärutgifterna. Dessa ökar med hela 27 miljarder under 2024. Storsatsningen på militären innebär att det blir mindre resurser kvar till exempelvis sjukvård och skola. Men som vi skrivit tidigare handlar denna höjning av utgifterna enbart om symbolpolitik. Försvarsmakten har, efter flera decennier av neddragningar, ingen möjlighet att bygga ut militärorganisationen i så snabb takt som ökningen av militärutgifterna antyder.

Regeringen + SD har dessutom presenterat nya skattesänkningar på uppåt 20 miljarder. En skattesänkning innebär en permanent minskning av de offentliga intäkterna och gröper ur möjligheterna att finansiera en upprustning av exempelvis sjukvården.

Till detta kommer att statsminister Kristersson är hårt pressad av dåliga opinionssiffror. I flera opinionsmätningar har SD varit större än de tre regeringspartierna M, KD och L tillsammans. Liberalerna och Kristdemokraterna har dessutom båda legat under riksdagsspärren på 4 procent under större delen av 2023.

Socialdemokrati utan alternativ

Socialdemokraterna har ökat i opinionen och får idag nästan hela 38 procent. (S) kritiserar regeringen för att den inte bryr sig om ”vanligt folk” som pressas av lågkonjunktur och höga priser. Men partiet har samtidigt inget egentligt eget politiskt alternativ. (S) har tagit över de borgerliga partiernas politik i en rad frågor. Några av de största sveken kom i samband med att Stefan Löfven klamrade sig kvar vid regeringspositionerna genom det s.k. Januariavtalet efter valet 2018.

Januariavtalets kanske största svek bestod i att Socialdemokraterna gick med på att försämra anställningsskyddet genom flera stora förändringar av LAS (lagen om anställningsskydd). Men (S) genomförde även stora skattesänkningar, bidrog till att försvaga kollektivavtalens ställning samt öppnade för fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter. Till detta ska läggas socialdemokratins helomvändning i Nato-frågan i maj 2022 samt partiets svek mot kurderna i Syrien, som kämpat och dött i kampen mot Islamiska Staten (IS), i samband med att den turkiske presidenten Erdogan började ställa krav på Sverige.

När (S) presenterade sin skuggbudget för 2024 präglades denna av samma stora passivitet som budgeten från regeringen + SD. Dessutom underströk budgeten att (S) återigen har tagit över den borgerliga politiken. Även Socialdemokraterna föreslår nämligen skattesänkningar! Detta trots att partiet så sent som på sin kongress 2017 proklamerade att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”.

Just nu bedriver Socialdemokraterna ett arbete med en ny samhällsanalys och politik kallat ”Ny riktning för Sverige 2030”. I detta arbete ser (S) bland annat ut att tala klarspråk om de integrationsproblem som finns i Sverige på ett sätt som partiet inte tidigare gjort. Tiden får utvisa om detta arbete verkligen utmynnar i en ny politik och om denna i så fall i så fall utgör något alternativ till de borgerligas.

Dubbelspel (SD)

Sverigedemokraterna fortsätter att spela dubbelt. Å ena sidan är SD stödparti åt Kristerssons regering och därför medansvariga för den passiva politik som förs. Å andra sidan gör SD ständiga utspel för att visa sina väljare att de är ”hårda” mot invandrare och kriminella.

Jimmie Åkessons utspel om moskéer i samband med SD:s landsdagar (kongress) är typiskt för SD:s metod. Åkesson höll ett tal där han krävde ett stopp för nyetableringar av moskéer i Sverige, att moskéer ska kunna avlyssnas samt att moskéer som sprider ”antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda” ska konfiskeras och rivas. Detta tillfredsställer den falang inom SD, och bland partiers väljare, som vill se ”hårda tag” mot islamister och muslimer i allmänhet.

När Åkessons utspel sedan kom att kritiseras av både media och statsminister Kristersson valde SD-ledaren att retirera. I en intervju med Sveriges Radio Ekot sa Åkesson istället att han kunde tänka sig att börja med att stänga moskéer som sprider extrema uppfattningar. Detta är typiskt för SD:s dubbelspel. Hårda utspel – som följs upp med halva reträtter för att inte oroa övriga ”Tidöpartier”. SD:s agerande som stödparti åt Kristersson påminner mycket om hur Vänsterpartiet har agerat tidigare då de utgjort stödparti åt (S).

Vänsterpartiets dubbelspel genomskådades och straffades av väljarna. Även SD:s dubbelspel har ett bäst före-datum.

Krisprogram behövs

Situationen i Sverige inför 2024 kräver ett krisprogram – för fler jobb, för upprustning av den offentliga sektorn, mot prisökningar och mot segregation. Pengarna finns. De svenska statsfinanserna är goda. Statsskulden hör till de lägsta inom EU. Dessutom gör svenska företag och banker stora vinster. Vinsten för de 30 företag vars aktier köps och säljs mest på Stockholmsbörsen beräknas landa på hela 506 miljarder kronor i år, enligt nyhetsbyrån Finwire.

Den kraft i samhället som skulle kunna lägga tyngd bakom kravet på ett krisprogram är fackföreningsrörelsen. Det var länge sedan de svenska fackföreningarna ”visade musklerna”. Men Tesla-strejken visar på den potentiella styrka som finns hos facken – om de bara vågar använda den.

Utan ett krisprogram hotas Sverige av en allmän samhällskris, där motsättningarna riskerar att leda till nya kravaller av den typ som vi bevittnade under påsken 2022.