Sara Lidmans hundraårskalas – på Sara kulturhus i Skellefteå

Ring, klocka, ring

Ring för BYN – Byn som är en del av världen.
Byn är en del av världen, lufthavets vindar erkänner inte några nationsgränser. Såvitt man bor i en by måste man bry sig.

Ring för människan
Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om ska man vara där och kämpa med hela sitt väsen.

Ring för Sam-vettet – Att allt levande håller ihop – genom tusen strider och smekningar.
Ring för Sara som sa: Ska jag berätta detta för er, ni som redan vet hur det är?
Ring för alla människor. Vi bor i byar runt om i världen.
Såvitt man bor i en by så måste man bry sig. Hur kan vi bry oss nu?

Vi ser mycket av det som händer i världen idag.
Vi översköljs av bilder varje dag. Vi hör en förtvivlad mamma ropa: ”Var är världen nu? Vem kan hjälpa oss nu?”
Vi både ser och hör barn som frågar när allt bombande ska upphöra. Barn som undrar hur piloten som nyss bombade sönder deras hus, dödade hela familjen, hur den piloten kan sova på̊ natten.

Och jag tänker ”När en människas väg genom livet består av handlingar som skapar smärta, som raserar och river sönder, då har de inte klarat av testet om vad ett avancerat samhälle är.”

Det vi vet idag är att alla samhällen behöver empatiska människor, de som har förmågan att förstå och respektera andras behov och handlingar.
De som har förmågan att skapa visioner för olika framtider: möjliga, troliga och önskvärda.

Vi vill bara leva, ropar en flicka från en grushög som nyss var hennes hem!

Så hur kan vi bidra till att skapa framtidens byar som är fulla av LIV?

Saras ord bränner sig fast och vill inte släppa. ”Är jag med-ansvarig?” Bryr jag mig? Har jag modet att kämpa med hela mitt väsen? Hur skulle den kampen se ut? Hur står det till med civilkuraget?

Och hur är det med Sam-vettet? Ser jag mig som en del av det magiska samtalet som pågår mellan allt i naturen? Vill jag dela det som går? Klarar jag av att bara ta det som behövs. Vågar jag tänka i nya banor, gå utanför boxen? Göra förändringar?

Vi tänker kanske att skogen, demokratin, det fria ordet – att freden är en självklarhet, men det är ju inte det!

Orden skaver och pockar på, ställer frågor.
Hur kan jag bidra, hur kan du bidra? Har vi orden? Modet? Sam-vettet?

Vilka ord och handlingar behöver vi använda nu för att skapa möjligheter till liv?

Väckarklockan har ringt för länge sedan.
Vi måste kämpa med hela vårt väsen.
Vi måste skria och väsnas under himlen med vårt människoskap – i det lilla i det stora.

Det är dags att gnistra!

Så låt oss förundras av norrskenet som dansar över himlen.

Låt oss fångas av eldens lågor, av hettan och kraften.

Låt oss njuta av musiken, klangerna, tonerna, som tar oss högt ut i rymden och bär oss ut på haven.

Ring, klocka, ring, det nya året in!
Det nya året ligger framför oss orört – Vilka avtryck kommer jag att göra 2024?
Vilka avtryck kommer du att göra?
För såvitt man bor i en by så måste man bry sig.

LEV!