Riksdagens två huvuduppgifter är att stifta lagar och utse regering. Därför röstar de allra flesta som tror på demokratin i riksdagsvalet. Riksdagen utses ju av folket i direkta och allmänna val. Men EU-parlamentet utser ingen regering. Det är heller inte EU-parlamentet som stiftar lagarna inom unionen. Det är hela tre institutioner som deltar i EU:s lagstiftning. Och EU-parlamentet är endast en av dessa tre.
Dessa är de lagstiftande institutionerna inom EU:
* Ministerrådet. Detta utgörs av ministrar från EU-ländernas olika regeringar. På rådets möten deltar finans-, utrikes- och försvarsministrar, eller stats- och premiärministrar, beroende på vilken fråga som avhandlas. Det hålls inte direkta och allmänna val till ministerrådet!
* EU-kommissionen. Denna mäktiga instans tar initiativ till nya lagar genom att planera, utarbeta och föreslå lagarna. Kommissionen basar över 33 s.k. generaldirektorat som tillsammans består av 32 000 tjänstemän – en armé av byråkrater. Det hålls inte direkta och allmänna val till EU-kommissionen!
* EU-parlamentet. Den tredje institutionen som sysslar med lagstiftning. Parlamentet är den enda av dessa tre till vilken det hålls direkta och allmänna val.
Riksdagen är alltså ensam om att stifta lagar och utse regering. Den utses av folket i direkta och allmänna val. EU-parlamentet måste dela sin makt med de icke-folkvalda Ministerrådet och EU-kommissionen. Därför går det inte att jämföra valet till EU-parlamentet med valet till riksdagen.
Det pågår en systematisk maktförskjutning från riksdagar – exempelvis i Sverige, Finland och Danmark – till överstatliga EU-instanser som alltså bara undantagsvis utses i direkta och allmänna val. Denna maktförskjutning från direktvalda lagstiftare till icke direktvalda lagstiftare i det överstatliga EU orsakar ett demokratisk underskott.
EU-valet – normaliserar det demokratiska underskottet
På grund av det demokratiska underskottet inom EU kan valet till EU-parlamentet även ses som en fälla med syfte att få väljarna att acceptera en ständigt ökande överstatlighet.
Förespråkare för ett Europas Förenta Stater
Låt oss nämna några verkligt tunga makthavare som tidigare har drivit på inte endast för mer av EU-överstatlighet, utan som helt öppet har uttalat sig för ett Europas Förenta Stater.
- Jean-Claude Juncker. Kristdemokratisk politiker från Luxemburg. EU-kommissionens ordförande mellan 2014-2019. Juncker var, under hela sin tid som ordförande för EU-kommissionen, en kraftfull och uttalad förespråkare för ett ”Europas Förenta Stater”.
- Ursula von der Leyen. Tysk konservativ politiker tillhörande CDU (kristdemokraterna). Tillträdde som EU-kommissionens ordförande 2019 och innehar posten idag. Von der Leyen har bland annat uttryckt sig på följande vis: ”Mitt mål är ett Europas Förenta Stater – utformat likt stater som Schweiz, Tyskland eller USA” (Der Spiegel, 2011). Som tidigare försvarsminister i Tyskland var von der Leyen även en stark förespråkare för ökad militarisering av EU och har bl a förespråkat en EU-militär.
- Martin Schulz. Tysk socialdemokratisk politiker, ordförande för SPD från mars 2017 till februari 2018. Uttalat sig för ett Europas Förenta Stater.
- Emmanuel Macron. Frankrikes president och stark förespråkare av ökad EU-överstatlighet. I ett linjetal om Europas framtid i september 2017 talade Macron om att EU-länderna bör gå samman om en gemensam insatsstyrka och försvarsbudget, gränspolis, asylpolitik och all-europeisk koldioxidskatt. Frankrike har aldrig tidigare haft en president som varit en så stark anhängare av EU:s överstatlighet som Macron.
Brexit
Efter att Storbritannien lämnat EU (Brexit) vågar inte makthavarna tala om Europas Förenta Stater på samma övermodiga och aningslösa sätt som tidigare. De negativa folkliga stämningarna mot EU:s överstatlighet som finns i en rad länder har tvingat EU-etablissemanget att börja viska. Detta betyder dock inte att utvecklingen mot överstatlighet avstannat.