Onsdag 22 maj meddelade Vårdförbundet att de inte godtar medling, då arbetsgivarna ”i slutna rum” säger blankt nej till fackets krav på arbetstidsförkortning. Detta innebär att övertidsblockaden, som pågått i tre veckor, nu utvidgas med strejk på sju av landets största sjukhus från 4 juni.
Vårdförbundets olika konfliktåtgärder omfattar sammanlagt 70 000 sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensköterskor samt barnmorskor i samtliga 21 regioner, fyra stora vårdbolag och 29 kommuner.
Nu behövs alla former av stöd till Vårdförbundets medlemmar. Arbetsgivarna har börjat anklaga facket för att konflikten kommer att drabba gamla och sjuka. Men arbetsgivarna är politiker. Samma politiker som vägrar ge mer pengar till vården. Samma politiker som genomfört nedskärningar i årtionden. Veckans Nyheter uppmanar alla läsare att stödja Vårdförbundets medlemmar. Detta kan ske genom insändare eller genom några uppmuntrande ord! Det viktigaste stödet vore dock att stöduttalanden kom från andra fackförbund, t ex Kommunal.
Brister i Vårdförbundets krav
Ledningen för Vårdförbundet kräver bland annat förkortad veckoarbetstid, höjd OB-ersättning och hållbara scheman. Kravet på förkortad veckoarbetstid handlar om 75 minuter i veckan. Något som är oroväckande är att Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro betonar att fackets krav är så blygsamma att arbetsgivaren inte behöver ”anställa en enda sjuksköterska till” (SVT 21/5). Självklart behövs det fler händer i sjukvården. Både sjuksköterskor och undersköterskor. Annars innebär en arbetstidsförkortning bara att all vårdpersonal måste jobba snabbare!
Vad gäller lönehöjningar håller fackledningen fast vid att kräva höjda löner, men tyvärr ett sifferlöst avtal – med fortsatt satsning på särskilt yrkesskickliga. Sifferlöst avtal innebär att då avtalet skrivs på lovar arbetsgivaren att höja lönerna, men utan att ange med hur mycket. Det kan alltså innebära en (1) krona utan att arbetsgivarna bryter med avtalet!
Satsningen på ”särskilt yrkesskickliga” innebär tyvärr att arbetsgivarna ges möjligheten att ensidigt bestämma vilka individer som ska få högre lönehöjningar än andra. Då motiveringarna ska vara att individerna är ”mer skickliga” än sina kollegor öppnar det naturligtvis för splittring. Splittring är inte en bra metod att bygga ett kollektivt fackligt försvar på!
Åt rätt håll
Trots dessa brister i kraven är utlysandet av konflikten en positiv sak. Under många år har de fackliga ledarnas attityd i Sverige varit att – till varje pris – undvika alla former av konfliktåtgärder. Men det är tydligt att en ny attityd nu kan skönjas inom svensk fackföreningsrörelse. Sannolikt har Tesla-strejken påverkat. Om de strejkande arbetarna på Tesla kan kämpa i fem månader för att försvara kollektivavtalen påverkar detta även andra fackförbund. I stridbar riktning.
Förhandlingarna mellan parterna måste vara transparenta. I slutänden måste det vara medlemmarna som avgör vilka bud som ska godtas. Det kan ske genom en medlemsomröstning. Denna metod har med framgång använts bland annat av sjuksköterskefacket i England under det senaste året.
Hur det än går med vårdkonflikten håller fackföreningsrörelsen på att bli mer stridbar. Det går åt rätt håll. Detta är positivt. Ett stort steg framåt vore om Vårdförbundet och Kommunal kunde kämpa tillsammans för mer resurser till sjukvården i Sverige.