Klassisk ”zombie äta hjärna”-berättelse

John Ajvide Lindqvist, den svenske skräckmästaren med försmak för pretentiösa The Smiths-citat, har kommit ut med en ny bok: Tjärven. En klassisk zombie-splatter i Stockholmsk skärgårdsmiljö. Till tonerna av Modern Talking.

Det här är ju inte första gången som John Ajvide ”låt den rätte komma in”-Lindqvist skriver en zombie-roman. I Hanteringen av odöda, som gavs ut 2005, var de återuppståndna varken blodtörstiga eller aggressiva, vilket annars är brukligt. De var helt enkelt bara levande döda – eller ”återlevande”, som det hette på kanslisvenska. Den berättelsen handlade snarast om sorgebearbetning och hur samhället hanterade det omöjliga – en slags psykologisk zombie-byråkrati-roman.

Tjärven är något helt annat. Ajvide har återvänt till genrens själva ursprung – zombierna är lika dumma och tröga som SJ, och har bara en sak i huvudet: att äta hjärnor. Oklart varför.

I centrum för berättelsen finner vi sju personer från avgångsklass -86 som återträffas en midsommarafton för att dela minnen, dricka öl och jämföra iPhone-appar. Tillsammans beger de sig ut till Tjärven, en liten ö med en fyr, långt ute i Stockholms skärgård. Behöver jag nämna att allt inte går som de tänkt sig?

Som vanligt har Ajvides text en tendens att dra mot det Morrisey-pretentiösa, om än med en viss ironi. Denna gång finns det i och för sig inga The Smiths-texter insprängda, däremot lyssnar gruppen på ett åldrat blandband med Modern Talking-låtar, den tyska eurodisco-duon som skördade framgångar under 80-talet. Alla i gruppen är rörande överens om att Modern Talkings musik är skit, att texterna är lika uppblåsta och meningslösa som sångarnas frisyrer. Samtidigt kan Markus, initiativtagaren till klassträffen, inte låta bli att tycka att de ändå är lite bra. Och på samma sätt är det med Tjärven – zombiesplatter-genren är inte bra, den är usel. Men samtidigt.

Ajvides nya bok är för övrigt inte en bok. Förvisso är det både en e-bok och en ljudbok, men någon bok är det likväl inte. Av någon outgrundlig anledning har Ajvide valt att ge ut sin roman utanför förlaget och enbart i digital form.

Valet förändrar förstås inte berättelsen åt vare sig det bättre eller sämre hållet, men upplevelsen blir oundvikligen en annan när man läser romanen på sin dataskärm eller lyssnar på Ajvides Stockholms-läspigt dryga dialekt. Oavsett vad man kan tycka om detta så är en sak säker – det blir betydligt billigare. Såväl ljudboken som e-boken går loss på strax under hundralappen. Å andra sidan så förlorar biblioteken sin möjlighet att låna ut boken gratis. Hur som helst så är boken läsvärd, eller lyssningsvärd. Här finns inget djup, bara hederligt gammalt meningslöst zombiesplatter, till de opretentiösa tonerna av Modern Talking. Och det känns av någon outgrundlig anledning rätt så befriande.