Detta är vårt första temanummer om hur illa det är ställt med den offentliga ekonomin. Uppgiften är komplicerad. Först måste vi besluta vad vi ska analysera och vad vi ska utelämna. Vi kommer i första hand att ta upp de tre verksamheter som bedrivs av a) kommuner/landsting (kommunsektorn), b) staten, c) de offentliga pensionsåtagandena. Vi kommer att undersöka om exempelvis kommunsektorn kan finansiera sig själv genom skatter, avgifter, lån och ”effektiviseringar”. Eller om valet står mellan att kommunsektorn antingen läggs i ruiner, eller tillförs resurser som verkligen förändrar förutsättningarna för verksamheterna. Dessa resurser kan antingen komma från en överfinansierad statlig verksamhet. Eller genom att de marknadskrafterna ges ett mycket större spelrum än idag.
I denna första artikel kommer vi att koncentrera oss på läget i kommuner och landsting (regioner). Vi kommer inte att ge oss på statens finanser och pensionssystemet i detta temanummer. Dessa får vänta till senare. När det gäller kommuner och landsting måste vi ibland räkna in de kommunala bolagen. Ibland inte. Detta beror på den tillgängliga statistiken. Vi kommer att ange när vi räknar in dessa och vilka problem detta medför vid olika jämförelser.
Del ett:
Vilka huvuduppgifter har kommuner och landsting?
Innan vi går in på tecknen till kris inom kommuner och landsting ska vi börja med att göra ett rejält försök att visa på vilka verksamheter som kommunsektor bedriver. Och hur denna sektor finansieras.
Det handlar alltså om vilka verksamheter som rikspartierna har valt att satsa på, via kommuner och landsting (kommunsektorn). Denna satsning skedde genom en kraftfull utbyggnad av verksamheterna inom kommunsektorn efter andra världskrigets slut. Vi ska även göra en jämförelse mellan hur stor andel av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) som dagens verksamheter inom kommunsektorn utgör, och jämföra denna med hur stor andel av BNP som kommunsektorn utgjorde för cirka 60 år sedan (1957). BNP motsvarar värdet av alla producerade varor och tjänster i ett visst land under ett år.
I rutan i slutet av artikeln kan alla läsare av NyA skaffa sig en mer detaljerad bild av kostnaderna för de huvudsakliga verksamheter som bedrivs av kommuner och landsting. Det handlar om fördelningen av över tusen miljarder kr. Vi kommer även att visa på den huvudsakliga finansieringen av dessa verksamheter på tusen miljarder.
Så stor är verksamheten
Den sammanlagda kostnaden för de verksamheter som kommunerna och landstingen bedrev under året 2018 uppgick till 1039 miljarder kr. Av dessa stod kommunerna för 682 miljarder och landstingen för 357. Här nedan, i tabell 1, kan läsaren se en mer översiktlig bild hur vilka verksamheter som prioriteras samt hur stora andelar av den totala kostnaden som de olika verksamheterna står för. Detta både i kronor och procent.
De ovan beskrivna verksamheterna i kommuner och landsting måste naturligtvis finansieras. Intäkterna som beskriver hur detta sker är hämtade från 2017 och uppgick till 1036 miljarder (uppgifter från 2018 saknas). Intäkterna består till helt avgörande del av kommunal- och landstingsskatt, samt andra skatter, i form av olika statliga bidrag. Se tabell 2.
Kostnaderna och intäkterna för de verksamheter som bedrivs av kommuner och landsting (kommunsektorn) motsvarade över en femtedel av Sveriges hela BNP under år 2018 (eller 21,7 procent). År 1957 motsvarade kommunsektorn endast 15,7 procent av BNP. Detta innebär att storleken på kommunsektorns verksamheter har ökat motsvarande 6 procentenheter i förhållande till BNP. Och mäter vi sedan vad en ökning med 6 procentenheter motsvarar, i förhållande till 15,7, ser vi att detta utgör nästan 40 procent! Och detta är hur mycket kommunsektorn har ökat i förhållande till sig själv. Nästan 40 procent! Lägger vi sedan till att varje procent av BNP har blivit väldigt mycket större under dessa 60 år i takt med den ekonomiska tillväxten under dessa 60 år och vi får en stor del av förklaringen av den ökning av resurserna som har finansierat välfärdsbygget.
Del två:
Dubbla hot mot sjukvård,
skola och omsorger
”Rekordvinst i Kommunerna” stod det att läsa på framsidan av Dagens Samhälle i augusti i fjol. Detta följdes upp med information om att överskottet för 2017 skulle landa på 40 miljarder. Nio månader senare, i maj i år, kunde vi läsa följande på framsidan i samma tidning: ”Ekonomin blir allt svagare”. Detta följdes sedan upp med information om att ”soliditeten i kommuner och landsting faller”.
Är detta motsägelsefulla budskap? Egentligen inte. Men det krävs journalister som vet något om vad de skriver. NyA ska försöka reda ut dessa dubbla budskap. Först och främst krävs att journalisten förstår mot vilken bakgrund dessa 40 miljarder ska ses! Låt oss ta kostnaden för verksamheterna i Sveriges 290 kommuner och 20 landsting (regioner) i fjol (2018). Denna var 1040 miljarder kr! Och i jämförelse med denna kostnad är 40 miljarder bara några få procent. Och det är just mot denna summa som de 40 miljarderna ska ses.
Hotet mot kommunerna, del 1
Sammansättningen av befolkningen.
Kommuner och landsting har två budgetar: en för drift och en för investeringar. Idag tar driftbudgetarna en allt större del av skatteintäkterna. Den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt minskar i förhållande till den andel av befolkningen som utgörs av barn, elever och äldre, som inte betalar skatt. Men behovet av lärare och omvårdnadspersonal ökar, tillsammans med personalkostnaderna, och dessa ökar snabbare än skatteintäkterna. Detta gör det allt svårare att få ett överskott i driftbudgeten – ett överskott som behövs främst till investeringar.
Ökad skuldsättning.
Ökningen av barn, elever och äldre kräver inte endast mer personal, som finansieras via driftbudgeten, utan även nya förskolor, skolor och äldreboenden. Det är från investeringsbudgeten som dessa pengar ska tas. Men investeringsbudgeten har inga egna pengar. Den har i princip endast vad som kan sparas på driftsbudgeten och vad som kan lånas. Desto mindre som kommuner och landsting (kommunsektorn) kan spara desto mer måste de låna. Ju mer kommunsektorn lånar desto mer skuldsatt blir den. Och ju mindre av investeringarna som kommunsektorn har betalat själv, över åren, desto mer skuldsatt är den. Och vid hög skuldsättning är soliditeten låg. Då en kommun eller ett landsting har låg soliditet, och hög skuldsättning, drabbas dessa hårt vid ekonomiska nedgångar och uppgångar av räntan.
Hotet mot kommunerna, del 2
Hotande konjunkturnedgång.
Det ena hotet mot kommunsektorn idag består i att andelen som arbetar och betalar skatt är för litet. Det andra hotet består just i risken för sämre tider. Enligt en ekonomirapport från SKL (Sveriges kommuner och landsting) förväntar sig 90 procent av kommunsektorns ekonomichefer att år 2019 blir svårare än ifjol. Så gott som alla uppger att ”effektiviseringar” (läs besparingar/nedskärningar) blir ett måste. Ett skäl är förväntningarna på en avmattning av den ekonomiska konjunkturen. Detta kommer att minska de redan otillräckliga skatteintäkterna.
Detta gör kommuner och landsting – och så finansieras verksamheterna
Sveriges 290 kommuner
Kostnaden för den verksamhet som kommunerna bedrev uppgick till 682 miljarder kr år 2018. Dessa verksamheter fördelade sig på följande sätt i procent av dessa 682 miljarder:
De intäkter som krävdes för att finansiera dessa verksamheter låg på 688 miljarder kr år 2017 (ett år tidigare). Här nedan kan du se de olika intäkternas andel av den sammanlagda kostnaden i procent.
Sveriges 20 landsting/regioner
Kostnaden för den verksamhet som landstingen bedrev uppgick till cirka 357 miljarder kr år 2018. Dessa verksamheter fördelade sig på följande sätt i procent av dessa 357 miljarder:
De intäkter som krävdes för att finansiera dessa verksamheter låg på 348 miljarder kr år 2017 (ett år tidigare). Här nedan kan du se de olika intäkternas andel av den sammanlagda kostnaden i procent:
