Ingress
De flesta politiska händelser kan jag ignorera under mina två veckors semester. Jag hade nämligen endast tänkt skriva personliga bloggar under ledigheten.
Men Socialdemokraternas svek mot kurderna kan inte ignoreras. Detta grymma (s)vek har skett i två steg: först genom (S) reträtt gentemot Moderaterna när det gäller anslutningen till Nato, sedan genom gårdagens reträtt inför Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Om detta handlar del ett av denna blogg.
Jag kan inte heller ignorera ”logiken” i statsminister Magdalena Anderssons agerande: uppgörelsen med Erdogan är nödvändig för att ett Nato-medlemskap skulle öka Sveriges säkerhet. I del två av detta blogginlägg bemöter jag detta påstående – ett påstående som inte ens Magdalena Andersson själv trodde på så sent som den 8 mars i år.
_ _ _ _ _
Del ett: Reträtten för Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.
Låt mig, återigen, påminna om att Magdalena Andersson var emot en Nato-anslutning så sent som den 8 mars i år. Hon ansåg då att detta skulle leda till att norra Europa ytterligare destabiliserades. Sedan kom Socialdemokraterna på att de måste ändra sig i fråga om Nato-anslutningen. Inte av säkerhetspolitiska skäl. Utan på grund av att Moderaterna kunde tänkas tjäna några väljare på att vara för en svensk Nato-anslutning – om S var emot. Det socialdemokratiska partiet svängde sedan snabbt i Nato-frågan på det mest toppstyrda sätt som tänkas kan. Därmed var det fritt fram för S-regeringen att lämna in en ansökan om medlemskap till Nato. Detta skedde i mitten av maj.
Sedan dess har S-regeringen tvingats krypa för Turkiets president, den islamistiska Muslimska brödraskapet närstående, Recep Tayyip Erdoğan. Denne har krävt eftergifter av Sverige som är förnedrande för S-regeringen. Och Erdogan har fått igenom sina krav. Avtalet är i tio punkter och kallas för ”Trilateral memorandum between Turkiye, Finland and Sweden”. Låt mig nämna två eftergifter:
1. Sverige kommer att slopa sitt stopp för vapenexport till Turkiet. Sverige har inte exporterat vapen till Turkiet sedan 2019. Skälet är Turkiets militära offensiv i norra Syrien – riktad mot kurderna där. Dessa kurder var de som bidrog till att besegra den Islamiska Staten / Daesh!
Men inte endast det. Sverige har dessutom lovat att landet även kommer att förändra sitt ramverk när det gäller vapenexport till andra Nato-länder. Sveriges och Finlands vapenexport kommer i fortsättningen att ske i en anda av solidaritet med andra Nato-länder (punkt sju i avtalet med Erdogan).
Kommentar: Innebörden av detta är att Sverige, med största sannolikhet, inte kommer att kunna stoppa vapenleveranser till något annat Nato-land vad detta land än gör.
2. S-regeringen slopar sitt stöd till de kurdiska organisationerna. Stödet till de kurder som hela världen står i tacksamhetsskuld till, på grund av att de stred i främst ledet mot Islamiska Staten / Daesh, offras nu av Socialdemokraterna.
Tidigare har Socialdemokraterna uttalat att de stöder det kurdiska) självstyret i nordöstra Syrien. I detta sammanhang har (S) även sagt sig vilja ”fördjupa” sitt samarbete med PYD (Demokratiska unionspartiet), stötta återuppbyggnaden efter kriget samt den nödvändiga, framtida, kampen mot Islamiska Staten /Daesh. Socialdemokraterna har även uttalat att organisationerna YPG / YPJ har en central roll att spela i detta arbete. Men nu lovar alltså Sverige, och Finland, att inte stötta dessa organisationer (punkt fyra i avtalet med Erdogan).
Kommentar: Återigen sviks kurderna. Inte endast Erdogan i Turkiet har anledning att fira. Även Syriens president Bashar al-Assad har anledning att glädjas. Socialdemokraterna i Sverige offrar sitt stöd till de kurder som alla står i tacksamhetsskuld till på grund av deras kamp mot Islamiska Staten / Daesh. Detta för att Erdogan ska släppa in Sverige i Nato. S offrar alltså sitt stöd till kurderna för, eventuella, valtaktiska fördelar inför den 11 september. Men egentligen det är värre än så.
Sammanfattning.
Om punkt fyra och punkt sju i avtalet med Erdogan läggs samman är det ingen överdrift att säga följande: Snart kan Turkiet importera vapen från Sverige för att sedan använda dessa mot just de kurder som vi alla står i tacksamhetsskuld till för deras kamp mot Islamiska Staten / Daesh. Det är alltså inte endast sitt stöd till kurderna som (S) offrar. S-regeringen offrar även kurderna. Och detta för eventuella taktiska fördelar gentemot M i valet …
Detta svek från S riskerar att kosta liv – och kommer inte att glömmas. Jag hoppas att Socialdemokraterna inte har glömt att det just är de kurder som de sviker som håller mördarna från IS / Daesh som fångar åt en rad länder. Bland annat åt Sverige. Vilka kurder, och andra folk i förskingringen, kan lita på S efter detta? Priset för detta kan bli högt för S.
Glöm inte att Sverige även ska godkännas av alla Nato-medlemmars parlament. S-regeringen kan tvingas till nya eftergifter. Inte minst av Erdogan via parlamentet i Turkiet.
_ _ _ _ _
Del två: Påståendet att ett Nato-medlemskap skulle öka Sveriges säkerhet.
Sverige ansöker om medlemskap i Nato samtidigt som denna USA-ledda militärallians genomgår en dramatisk förändring. Nato (North Atlantic Treaty Organization) grundades 1949 på initiativ av USA som ville skapa en politisk och militär allians riktad mot Sovjetunionen. Grundtanken med alliansen var att ett angrepp på en medlemsstat skulle anses utgöra ett angrepp på alla (artikel 5). Nato skulle bestå av USA, Kanada och olika europeiska stater. Under mer än 70 år har Nato, geografiskt sett, handlat om Nordamerika och Europa. Som det var tänkt. Men nu är det USA:s mål att Nato ska spela en global roll.
Sedan 2020 har militäralliansen tagit konkreta steg i syfte att kunna spela en militär och politisk roll även i Asien och Stilla havet. Detta genom Natos fördjupade samarbete med Australien, Sydkorea, Nya Zeeland och Japan. På Natos hemsida kallas detta för en ”milstolpe” i militäralliansens utveckling samtidigt som en ny global attityd lanseras. I praktiken innebär detta att USA, under Natos flagg, mobiliserar Europa samt Australien, Japan, Sydkorea och Nya Zeeland som förstärkning i sin kraftmätning med Kina. Detta ökar risken för ett storkrig.
USA-initiativet Nato var redan från första början även en politisk allians. Detta har sällan märkts tydligare än idag. Inte sedan åren direkt efter andra världskriget har USA påverkat den politiska debatten i Europa så direkt som idag. USA:s politiska press på Europa sker främst genom Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg. Politiskt agerar Natos generalsekreterare Stoltenberg som USA:s ambassadör i EU. Dennes åsikter tillmäts helt plötsligt större vikt än europeiska stats- och regeringschefers. Ett exempel är Stoltenbergs uttalanden den 19 juni 2022. Då sade Natos generalsekreterare, helt i Joe Bidens anda, att kriget i Ukraina kan komma att vara i flera år! Istället för att betona behovet av en snar och rättvis fred betonade Stoltenberg att världen måste förbereda sig på kostnaderna för detta fleråriga krig – både de militära och de ekonomiska. Ingen utrikes- eller försvarsminister från EU har vågat säga emot. Detta trots att de ekonomiska kostnaderna som Stoltenberg talar om kan bli fullständigt förödande – främst för Afrika, men även för Europa och resten av världen.
Nato håller på att utvecklas till en USA-ledd militärmaskin i vilken planen är att EU samt Australien, Sydkorea, Nya Zeeland och Japan ska ingå. Nato överger rollen som ”Atlantpakt” för att bli en global aktör med siktet inställt på Kina. Risken för att Sverige dras in i ett storkrig ökar därför då landet går med i Nato!
Vår kritik mot Nato innebär inte ett stöd för Ryssland eller Kina.
Däremot för Arbetarpartiet en kamp för den demokratiska rätten till en tredje ståndpunkt. En sådan, tredje, ståndpunkt innebär att varken stötta USA / Nato, eller Kina och Ryssland. Vi är inte ensamma. Vi intar samma position som de länder som representerar en majoritet av världens befolkning intar.