I den serie av symboliska torgomröstningar som Arbetarpartiet (f.d Rättvisepartiet) genomfört på gator, torg och skolor har 93 % röstat för ett alternativ där det befintliga biblioteket inte flyttas till kajen utan istället byggs ut vid behov. Omröstningen har varit mycket uppskattad då en tydlig utställning, med kartor och illustrationer, visat båda alternativens svaga och starka sidor (kostnader, lokalytor, närhet till centrum osv).
Torgomröstningarna utgör en skarp kontrast mot det odemokratiska förfarandet vid beslutet om att flytta biblioteket. Frågan tegs ihjäl i valrörelsen sedan en majoritet av kommunfullmäktiges partier antytt att man tagit avstånd från flyttplanerna. Men bara tre månader efter valet beslutade ett enigt planeringsutskott, med S och V i täten, att ett nytt kulturhus skulle byggas nere vid kajen – med ett stadsbibliotek som huvudingrediens.
Allt sedan det första steget i beslutsprocessen togs har lokaltidningarnas insändar- och debattsidor översvämmats av artiklar som kritiserat beslutet och bristen på demokratiskt inflytande i beslutsprocessen. ”Vad är meningen med en flytt av en redan högt värderad kulturell byggnad…Om jag ägde den kraft som behövs, skulle jag stoppa flytten”, skriver exempelvis Gun-Gerd Lundholm.
I en insändare från 45 kulturutövare i Umeå menar man att ”kommunen i sin iver att resa ett monument inför 2014 börjat i helt fel ände. Först ett hus … och sedan ett innehåll. Men till vad?”. Skribenterna menar att huset riskerar att tränga ut den s.k. vardagskulturen.
Också före detta stadsarkitekten Hans Åkerlind är motståndare till biblioteksflytten. ”Biblioteket har nämligen i dag ett fullkomligt idealiskt läge mitt i stan..”, skriver han. En annan motståndare till flytten är förre kulturchefen Bengt Lidström. Han menar att dagens Folkets Hus byggdes för att vara ett kulturhus, för bara 25 år sedan. Hen pekar på att det i Folkets hus redan arrangeras internationella festivaler av typen Umeå Open.
Kritik mot hur demokratin satts på undantag kommer från oväntat håll. Som medlemmar i Föreningen byggnadskultur i Umeå har två tunga socialdemokrater (två fd ordf för kommunfullmäktige) undertecknat en artikel som säger: ”Genom att sätta sig över plan- och bygglagens bestämmelser om medborgarinflytande har (kommunledningen) under ett drygt decennium nogsamt sett till att inte oroa någon opinion i onödan”. Kritiken gäller omvandlingen av centrala Umeå.
Tyngst i debatten väger dock inläggen från de anställda på stadsbiblioteket – de som har den mest ingående kunskapen om verksamheten. En av de anställda har startat en grupp på Facebook, ”Flytta inte stadsbiblioteket”, som sprider information mot flytten. Jan Danielsson, tidigare anställd vid stadsbiblioteket och numera ersättare för V i kulturnämnden (!) går emot sitt eget parti: ”Det hedrar Centerpartiet och Offensiv (Arbetarpartiet, red. anm.) att de står fast vid sina tidigare beslut”, skriver han.
Tommy Sundin, tidigare inköpsansvarig vid Umeå stadsbibliotek, hänvisar till att biblioteksbesöken i landet, speciellt bland lågutbildade, minskat dramatiskt under 2000-talet. ”…ett tjusigt kulturpalats…har betydligt sämre förutsättningar än vårt nuvarande robusta, välfungerande och måttligt glamorösa stadsbibliotek att återvinna dessa förlorade själar.”
Som vanligt har Lennart Holmlund utmärkt sig i debatten. Efter att en anställd vid Västerbottens Museum kritiserat Balticgruppens inflytande över kulturhusplanerna kontaktade Holmlund den anställdes chef. Holmlund hotade med att det skulle bli svårt för museet att få några pengar av Balticgruppen i fortsättningen. Så mycket för yttrandefriheten i Holmlunds och Balticgruppens Umeå.