I en ny bok om sina år i socialdemokratins ledning, ”Inifrån – Makten, Myglet, Politiken”, för Tomas Bodström fram reaktionära förslag för att förändra (S).
Bodström har dragit slutsatsen att man måste förändra partiets bas för att kunna fortsätta med förändringen av politiken. Två förslag: att stryka ordet ”Arbetarepartiet” ur partiets namn; att klippa banden med LO.
Bodström ifrågasätter den nye partiledaren Juholt samt övriga i den nya partiledningen. Enligt Bodström kommer denna ledning inte att kunna locka ”yngre och storstadsbor”. Bodström ekar de liberala ledarsidor som menat att socialdemokratin inte har någon strategi för att vinna ”medelklassen”.
– Mitt svar till denna mediokra deckarförfattare är att grunden för mig är att alltid sätta löntagarnas bästa i centrum. Det som är bra för löntagarna är bra för Sverige. Jag tänker inte bryta banden med LO, blev Juholts kommentar.
Tonen i Juholts svar antyder de stora spänningarna inom S. Förslagen från Bodström bekräftar att motsättningarna inom S-ledningen står mellan de som vill behålla banden till LO och de som vill göra om S till ett vanligt borgerligt parti, just genom att just bryta banden till facken. Brytningen med LO stod i centrum för planen att omvandla S hos den nu avsatta partiledningen med Mona Sahlin, och Bodström, i spetsen.
Det är en historiens ironi att utspelet att vinna medelklassen, just genom att bryta med facket, kommer från just Bodström. Olof Palmes metod att stärka banden mellan partiet och tjänstemännen var att utse dåvarande TCO-ordföranden Lennart Bodström, far till Tomas, till först handels- och senare utrikesminister!
Bodströms utspel visar också att han, precis som Mona Sahlin, saknar lojalitet med det parti han tidigare representerat som justitieminister. Idag behöver S en kraftsamling kring ett nytt program och ledning.I detta läge försöker Bodström underminera ledningen med sina memoarer – efter 6 års ynka erfarenhet.
Bodström, tillsammans med flera liberala ledarsidor, har rätt i en sak: S saknar en strategi för att vinna medelklassen. Men också för att återvinna många förlorade arbetare. Vägen att klara detta innebär inte att klippa banden till facket. De problem som arbetare och tjänstemän möter är till stor del desamma. Det handlar om brist på investeringar, flytt av jobb, nedskärningar, hot från bemanningsföretag, etc.
För att återerövra förlorad terräng krävs två saker: dels ett politiskt program som försvarar jobb och välfärd, dels att medlemmar i LO och TCO mobiliseras bakom ett sådant program. Denna uppgift kräver mer än ett partiledarbyte. Det krävs ett helt nytt arbetarparti.