Socialdemokraternas partihöger är oftast diskretionen personifierad och jobbar med subtila budskap, ”kameraden-gäng” och att härska genom att inte synas.
Sedan har vi Bodström – en man som inte fattat hur man ska förhålla sig för att nå den yttersta makten utan säger vad han tycker. Likt en elefant i en glasbutik sprider han sin agenda för öppen ridå och visar hur partihögern tänker och vill handla för att tvätta bort varje smula av socialistiskt tänkande inom S.
Men han är inte bara en rabulist utan också en gåva för Juholt som därmed kan positionera sig som vänster och därmed behålla de inom S som börjat se sig om efter ett nytt arbetarparti. Framtiden får väl utvisa hur mycket sanning det finns i denna hållning – men vem blir förvånad om S i nästa val flirtar öppet med något borgerligt parti i strävan efter makten?
Det är dags för en förändring som Dylan sjöng…