F.d. SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson kandiderar nu öppet till att ta över posten som LO-ordförande efter Wanja Lundby-Wedins avgång år 2012. Thorwaldsson stöds av IF Metall, där han också arbetat deltid som ombudsman under ett antal år.
Thorwaldssons kandidatur är ännu ett tecken på sprickorna inom arbetarrörelsens ledning. Tidigare har LO-ordföranden alltid utsetts efter förhandlingar mellan LO-förbundens toppar – bakom lyckta dörrar. Den öppna kandidaturen är ett brott mot denna odemokratiska tradition, speciellt som Thorwaldsson inte verkar ha stöd hos andra än IF Metall och eventuellt Livs. Enligt uppgifter i LO-tidningen stöder facken inom det s.k 6F (Seko, Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighets och Transport) istället Per Bardh, som idag är vice LO-ordförande.
Thorwaldsson har sitt politiska förflutna på den absoluta högerkanten inom S. Som ordförande för SSU lanserade han begreppet ”egenmakt”. Kortfattat innebar begreppet att svenskarna blev för tillbakalutade då staten garanterade deras trygghet. Thorwaldsson efterlyste bl a att föräldrar skulle starta egna dagisar och skolor Idén om Egenmakt blev en av murbräckorna för de ökade privatiseringar som genomfördes under 90-talet, och som gjort att stora delar av skolor och sjukvård idag drivs av multinationella jättar. Inflytandet för personal och brukare är ännu mindre idag än tidigare.
I Ekots lördagsintervju (11/6) sa Thorwaldsson att han inte vill bryta kopplingen mellan S och LO. Men han hade samtidigt svårt att ge ett enda exempel på hur detta samarbete gynnade LO:s medlemmar. En eventuell strid om ny LO-ordförande kommer troligen att handla om denna koppling, som idag kritiseras av både borgerliga ledarsidor och antifackliga socialdemokrater kring Mona Sahlin och Tomas Bodström.
Frågan är vad IF Metalls ledning vill åstadkomma med lanseringen av Thorwaldsson. Hans position inom facket är svag – han arbetar bara deltid som ombudsman för IF Metall. Resten av tiden är han förbundsordförande för ABF. Om Thorwaldsson blir vald skulle detta, kombinerat med att många inom ”rörelsen” inte glömt debatten om Egenmakt, lägga grunden för en historiskt svag LO-ordförande.
Dessutom verkar varken Thorwaldsson eller 6F-kandidaten Per Bardh ha några svar på frågor om hur lönedumpning, bemanningselände och de allt hårdare antifackliga tongångarna från EU ska bekämpas. Detta är de frågor som skulle ha dominerat diskussionen om ny LO-ordförande om basmedlemmarna fick delta i valproceduren.