Ett tag sades det att man kan bli vad som helst och att klasstillhörighet inte syns. Arbetarbarn lurades att tro på liberalismens lovsånger om frihet och företagsamhet samt att vi nu är lika goda kålsupare allihop.
Nu inser allt fler att de får leta kläder till fyndpriser, köpa den mat som är billigast, låta bli att ta körkort, att barnen ingenting har att berätta vid skolstarten eftersom resorna under sommarlovet är minimala och att gluggarna i våra munnar kommer att visa på att här kommer en från arbetarklassen. För kamrater, jag skulle idag inte ha råd med nya ditskruvade tänder om jag tappar några. Steg för steg monteras statens skyddsnät ned – ett skydd som vi och våra föräldrar skaffat genom kamp. För tro inte för en sekund att skyddsnätet är givet uppifrån – det är hård och bitter kamp allena.
Så idag då LO är stukat, Socialdemokraterna inte vet om de är höger eller vänster och större delen av vänstern hukar i sina hem – vem tror du ska kämpa för våra rättigheter? Vilka ska visa på att ett nytt samhälle behövs och är möjligt? Det är bara vi själva inom arbetarklassen – du, jag och polarna, som inte har en chans om vi inte tar den själva! Nu spottar vi i nävarna och bygger ett nytt arbetarparti från grunden: är du med, kamrat?