Tidigare i september kom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, ut med en rapport som pekar på att det saknas belägg för att privatiseringar inom vård, skola och omsorg skulle leda till förbättringar i kvalitet och effektivitet.
Rapporten kan sammanfattas med att den borgerliga regeringen, av ideologisk övertygelse, har genomfört en rad privatiseringar av den svenska välfärden. Detta utan att följa upp effekterna och se om resultatet verkligen har varit lyckat, vilket allmänheten bör kunna förvänta sig att beslutsfattare gör. När en åtgärd inte får ett positivt resultat finns det anledning att stanna upp och tänka till, men Alliansregeringen fortsätter på den inslagna samhällsdestruktiva linjen, helt utan reflektion.
Att överge en väl beprövad offentligt driven välfärdssektor och istället, utan rimliga förberedande utredningar, lägga över mycket av dess uppgifter i händerna på privata aktörer är i allra högsta grad oansvarigt.
För att ta upp några konkreta punkter från rapporten: I sin sammanfattning skriver SNS att forskningsresultaten inte visar på några entydiga effektivitetsvinster av privatiseringen inom välfärdssektorn. Ej heller finns det några tydliga belägg för en ökad kvalitet. De effektivitetsvinster som regeringen har eftersträvat har uteblivit på grund av att utföraren (med andra ord privata företag inom äldreomsorgen eller friskoleföretag) tjänar mer pengar än de kommunala och statliga utförarna gjort tidigare. För skattebetalarna är kostnaderna dock desamma.
Sammanfattningsvis är kostnaden för att bedriva välfärd densamma nu som tidigare, men vinsterna har blivit större, alltså att pengar förflyttas från det offentliga till ägarna av de privata företagen. Och det har funnits grova pengar att tjäna för företagen. Enligt en undersökning i tidningen Dagens Samhälle är företagen inom välfärdssektorn i snitt dubbelt så lönsamma som genomsnittet för alla privata företag!
SNS tar också upp i sin rapport att det är svårt att mäta kvalitet inom välfärdssektorn. Ett exempel är mätning av utvecklingen av elevernas betygsresultat som ett kvalitetsmått på skolan. På grund av fenomenet med betygsinflation, där skolor (friskolor såväl som kommunala) sätter glädjebetyg på sina elever för att öka skolans anseende, är detta ett dåligt mått för kvalitet. Vidare tar SNS upp att privatiseringen har en segregerande effekt på så vis att personer med bättre ekonomisk ställning proportionellt sett är överrepresenterade som kunder hos de privata aktörerna.
Trots att SNS står näringslivet nära anser rapportens författare att välfärdssektorn inte passar för privat marknad och den typen av konkurrens överhuvudtaget. Bland annat eftersom kapitalistisk konkurrens kräver låga trösklar för inträde och utträde från marknaden. Detta är svårt för aktörer inom välfärdssektorn eftersom det skulle kunna skada människors hälsa om företag kunde gå in i och ut ur vården hur som helst. Dess kunder skulle slussas mellan olika företag utan eftertanke bara för att något företag helt plötsligt har beslutat att lägga ner sin verksamhet.