Andra delen av den norska humorserien ”Dag” hade premiär för ett par veckor sedan och tar vid efter den första säsongen, som avslutades under slutet av förra året. Dag, vilket också är namnet på huvudrollskaraktären, är en relationskomedi. Dag är parterapeut och har under första säsongen projicerat sin personliga ensamhet och medföljande bitterhet på hans klienter. Hans enkla, och återkommande, uppmaning är att ingenting positivt kommer att bli långvarigt.
Under den första säsongen blandar Dag tröstlösa dejter med valium, ångest med mättat fett, chips med magträningsmaskin, bortgången av sin far med oinskränkta mängder alkohol.
Dags professionella råd, eller snarare personliga livsfilosofi, blir i takt med den första säsongens utveckling alltmer vag. Försvarsmekanismerna blir värnlösa i förhållande till Eva, spelad av Tuva Novotny, som utmanar Dags relationsskräck. Den yngre Eva är till synes helt annorlunda än den kontrollberoende och ångestfyllde terapeuten. Dock påbjuder dramaturgin en attraktion mellan de båda livskonstnärerna och deras olikheter får, snart in i den första säsongen, flera gemensamma nämnare.
Intimiteten och ensamheten är två återkommande inslag i serien, men i olika former. Dags sexberoende vän, Benedict, hamnar ständigt i ohanterliga sexuella relationer och de inslagen känns nästintill ursäktande för epitetet humor. Jag tycker att serien ibland galopperar iväg genom Benedict. Möjligen utgör Benedict tillsammans med Dag varsin sida av den karaktäristiskt moderna människan: å ena sidan rationell samt kontrollerad och å andra sidan ohämmat begär- och konsumtionslysten.
Efter att ha samlat mod slutade förra säsongen med att Dag utmanade sin ensamhet och planerade att bjuda in Eva till en del av sitt liv. Ett lyckligt slut skulle däremot inte möjliggöra en andra säsong. I inledningen av den andra säsongen har Eva lämnat Norge för att återvända till den Indiska ön Goa. Den andra säsongen tar vid där den första slutade, någonstans i själens avgrund; där rädslan för ensamheten hittas sittande i en jolle på inre havsströmmar av okontrollerbara mängder självömkan och alkohol.
Den drygt tjugo minuter långa humorserien blir stundtals onödigt överdriven, men de tio första avsnitten (dvs den första säsongen) som helhet har bidragit och kompletterat tv-utbudets karaktärisering av den rationella och samtidigt rotlösa människan i dagens samhälle.