Efter ”saudiaffärens” avslöjande var Miljöpartiet (Mp) och Vänsterparitet (V) snabba med att ge uttryck för förvåning och ilska i medierna. Men hur äkta var egentligen deras bestörtning?
Alltsedan avslöjandet om de svenska planerna på att hjälpa Saudiarabien att bygga en missilfabrik har dementierna haglat från regering, riksdagspartier och myndigheter. Den väv av direkta lögner och ständiga hänvisningar till sekretess har stundtals liknat logiken i en Tage Danielsson-monolog. Det som hänt har inte hänt, och har det ändå hänt så är det inte något man varit informerad om, och har man varit informerad om det så har man inte kunnat säga något.
Förutom direkta lögner har det även förekommit utspel som gränsar till hyckleri. Miljöpartiet och Vänsterpartiet var snabba på att gå ut i medierna och uttrycka bestört förvåning. Gustav Fridolin (Mp) riktade i ett uttalande skarp kritik mot ”ministerlögnerna kring vapenfabriken” och V krävde samtidigt försvarsministerns avgång.
Men var V och Mp verkligen så förvånade som de gett sken av? Det inledande samarbetsavtalet har trots allt varit offentligt alltsedan det slöts av den socialdemokratiska regeringen 2005. Dessutom publicerade Ekot en promemoria som visade att alla riksdagspartier informerats om planerna på vapenfabriken, och upplägget med bulvanföretaget, redan 2010. Även om alla kort inte är på borden ännu så står det klart att V och Mp känt till samarbetet, och att deras ”äppelkindade förvåning”, som den före detta socialdemokraten Jan Nygren uttrycker det i en P1-intervju, därmed ter sig något motsägelsefull.