Den första maj råkade jag gå förbi Rådhustorget. Där hörde jag en person från Kommunistiska partiet tala om ”revolutionernas tid” och att det är dags att folk reser sig mot tyranni och diktaturer. Han sa att folkrörelser kommer att växa fram i hela världen. Som libyer blev jag först väldigt glad och tänkte att det är bra att vänstern hänger med i det som händer i verkligheten. Jag tänkte att nu ska de säkert tala säkert om revolutionen i mitt land – Libyen.
Men när talaren fortsatte blev jag både arg och ledsen. Han anklagade rebellerna i Libyen för att de sprider oro och våld. Han sa att diktatorn Muammer Al Gathaffi var en verklig ledare för en nation. Speciellt upprörd verkade han vara för att Al Gathaffi blivit dödad. Han sa att rebellerna i Libyen beväpnades av imperialism, av NATO. Detsamma gällde de som kämpar för frihet i Syrien.
Vilket otroligt dumt tal! Han sa ingenting om hur det libyska folket kämpat för att bli av med Al Gathaffi. Han verkar inte veta att Al Gathaffi hade stöd av Sarcozy, Blair, CIA osv, ända tills vi libyer startade vår revolution. Han verkade inte fatta att libyerna kämpade för demokrati precis som våra grannar i Egypten och Tunisien.
Till dig som talade på torget vill jag säga: när folk som gör revolution vill överleva kanske de måste söka hjälp. Och jag menar verkligen överleva! Överleva diktaturens luftvärnskanoner som riktades mot obeväpnade unga som demonstrerade på gatorna; överleva bombning av Misurata i mer är sex månader; överleva minor och kanonskott från både land och hav. Allt för att folket sagt nej till 42 år tyranni… Men du verkar föredra att folkliga rörelser ska DÖ – hellre än att be om hjälp mot flygbombningar och stridsvagnar? Det är en bekväm uppfattning för den som själv befinner sig 100-tals mil från revolutionen och vars familj inte hotas till livet.
Han som talade på torget i Umeå sa att man aldrig kan lita på imperialisterna i Europa och USA. Tror han inte att libyerna fattar det? I över 100 år har västvärlden styckat upp vår del av världen och stött diktatorer som Al Gathaffi för att få billig olja. Det är just på grund av detta som inga västerländska marktrupper har fått komma in i Libyen – varken under eller efter revolutionen.
Al Gathaffi, som talaren beskrev som en ledare för en NATION, var en skammens och hatets ledare. En ledare som mördade sitt eget folk, sin egen NATION. Att han dödades mitt på gatan gör inte honom till martyr. Det gör inte heller folket som reste sig mot honom till omänskliga. Mussolini dödas också mitt på gatan. Han lynchades av folket men han betraktas fortfarande som en diktator. Och Italiens antifascister behandlas som hjältar.
Till sist skulle jag verkligen vilja veta vilka revolutioner och vilka folkliga rörelser som är äkta om inte revolutionen i Libyen är det?
Salem El Ghuweil
Stolt libyer och Umeåbo