Ny gruvbrytning planeras på tiotalet orter runt om i landet.
Mest känt är Pajala, där en rad olika dagbrott planeras, Svappavaara och Jokkmokk – där två olika fyndigheter kan visa sig vara i samma storleksordning som fyndigheten i Kiruna. I både Kiruna och Gällivare har LKAB gjort stora investeringar för att öppna nya huvudnivåer i båda gruvorna. Dessutom planerar ett antal mindre företag att återöppna gruvor i Dannemora, Ludvika, Grängesberg samt Viscariagruvan.
I Gränna har ett kanadensiskt företag upptäckt den största fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller i västvärlden. LKAB undersöker samtidigt möjligheten att utvinna samma sorts sällsynta jordartsmetaller. De finns redan i de sandmagasin som bildats som en restprodukt från tidigare brytning i Kiruna.
Bakgrunden till gruvboomen är den ökade efterfrågan på metall – främst från Kina som ökat sin stålproduktion sju gånger sedan slutet på 1990-talet. Järnmalmspriserna har ökat med 500 %. Malm med låg metallhalt har plötsligt blivit lönsam att bryta. Sällsynta jordartsmetaller används i elektronik, solceller, vindkraftverk och elbilar. Priset på dessa metaller har femtonfaldigats på bara ett år!
2010 var 5 180 personer anställda inom gruvnäringen. Senast man nådde nivåer över 5 000 anställda var 1993. Pensionsavgångar i kombination med att nya gruvor öppnas gör att man räknar med att anställa hela 5 000 personer på fem år. Enbart i Pajala och Kiruna beräknas uppåt 1 000 nya gruvjobb skapas de kommande åren. Och fler jobb inom gruvnäringen skulle kunna skapa ett större befolkningsunderlag och därmed även ett ökat underlag för servicenäringar, byggsektorn samt vård-skola-omsorg.
Samtidigt måste olika viktiga lärdomar dras av tidigare perioders misstag:
- Miljökonsekvensbeskrivningar måste göras som t.ex förhindrar förgiftning av grundvatten och älvar;
- En renässans för gruvnäringen kommer att leda till en påtaglig ökning av antalet gruvjobb. Men ska detta leda till att fler bosätter sig, t ex i Pajala, måste det ske en medveten satsning på en mer varierad arbetsmarknad främst för kvinnorna i form av ”runt-omkring-jobb”: kanske kan det handla om bokföring och utbildningar för bergsarbete. Det samma gäller även för kultur- och fritidsaktiviteter. Även här behövs ett större och mer varierat utbud – främst för kvinnor.
I annat fall kan utfallet bli att folk som kommer utifrån tar jobben och arbetar i gruvan på samma sätt som på en oljeplattform, d v s åker hem efter ett pass på två veckor för att bo – och betala skatt – exempelvis i Umeå eller Luleå. Och det vore att försitta denna möjlighet att stoppa utarmningen av inlandet.