En av anledningarna till att målet för ökningen av temperaturen har satts till två grader är att många forskare anser att det då finnas en rimlig chans att hindra ”tröskeleffekter” (andra forskare tror att även två grader är för mycket och vill sänka målet till 1,5 grader).
I ett läge då allt färre forskare, och andra experter, tror att det är möjligt att klara målet på en temphöjning på max två grader verkar många vilja vara först med att föreslå att målet för temperaturökningen fram till år 2100 sänks. Därför framstår vissa klimatforskare, ack så kunniga inom sitt område, som världsfrånvända. De strider med varandra om målsättningarna för höjningen av temperaturen. De strider om ifall målet stanna vid en ökning på 1,5 grader, eller 2,0 grader eller 3,5 grader?
Det vore önskvärt att de forskare som inte förnekar mänsklighetens inverkan på den globala temperaturökningen bidrog till att sätta press på makthavarna för att få dem att åtminstone stoppa den pågående ökningen av utsläpp av växthusgaser! USA och Kina glider mer och mer in i en ekonomisk och politisk kamp om världsherraväldet. Detta innebär att de i konkurrenssyfte gör allt för att förbilliga sin varuproduktion exempelvis genom att sänka sina energikostnader. Dessa båda stormakter förstår inte något annat språk än maktspråk. Här skulle forskarna kunna betyda något – om de övergav sin inskränkta lobbygrupps-mentalitet och på ett mer aktivt sätt bidrog till den utomparlamentariska opinionsbildning och kamp som krävs. Visst skulle vissa bli utan bidrag och visst skulle andras akademiska karriär ödeläggas. Men till vad tjänar ekonomiska bidrag och akademisk status till? Det dessa forskare varnar för är ju en ödeläggelse av den mänskliga civilisationen. Och inför detta hot kan man ställa kravet på forskarna att de lever som de lär. Alltså: upp på barrikaderna, ta av glasögonen och sätt på boxarhandskarna.
I förra numret presenterade vi några siffror som vi vill repetera. För att den globala temperaturökningen skulle kunna stanna upp vid två grader, fram till år 2100, fick bara en viss mängd koldioxid och andra växthusgaser släppas ut. Men med nuvarande takt kommer hela 90 % av den ”tillåtna” mängden av växthusgas att ha släppts ut redan 2015. Och redan år 2017 kommer hela ”kvoten” att ha släppts ut – om ökningen av den globala medeltemperaturen ska stanna vid max två grader vid nästa sekelskifte?
År 2017 är det alltså hela 83 år kvar till sekelskiftet. Är det någon som tror att det just år 2017 blir möjligt att helt plötsligt stoppa varje form av tillverkning eller uppvärmning av exempelvis av mat och bostäder under 83 år framåt? (Är det någon som anser att det är önkvärt – det skulle innebära att hela mänskligheten dog ut av bl a svält och kyla)! Knappast.
Den slutsats som det inte går att komma undan är att utsläppen under detta århundrade kommer att leda fram till en global temperaturökning som kommer att överstiga två grader. Frågan är bara med hur mycket? Tvågradersmålet är – om den dominerande gruppen av klimatforskare har rätt – överspelat. Utsläppskvoten är uttömd redan år 2017! Efter detta innebär varje års utsläpp att temperaturen år 2010 kommer att överstiga två grader mer och mer.
Vi kämpar för ett socialistiskt samhälle som vi anser kommer att bli långt bättre än det kapitalistiska. Detta både när det gäller människans förhållande till andra människor och när det gäller människans förhållande till miljön. Men ställda inför ovan presenterade fakta måste vi stanna upp och försöka föreställa oss vad ”långt bättre” kommer att innebära, t ex år 2050? Utvecklingen kan komma att innebära att ”långt bättre” betyder att socialismen förmår erbjuda överlevnad – till skillnad från kapitalismen. De klimatforskare, vars resultat och agerande, vi här kommenterat kommer att bli av oändligt stor vikt för oss socialister. Vi, i den socialistiska rörelsen, kommer att behöva dessa forskare i våra led. Forskare som vi måste söka upp, knyta kontakter med och stimulera att ta sitt ansvar i den utomparlamentariska opinionsbildningen och kampen.
Sannolikheten att temperaturhöjningen kommer att stanna vid max två grader vid nästa sekelskifte är lika stor som att jultomten kommer att förhindra den hotande klimatkatastrofen. Målet att klara en höjning på max två grader var hopplös redan då IPCC:s rapport kom 2007. De två frågor vi, som socialister, nu måste försöka besvara är följande:
- vilka mål ska vi kämpa för när det gäller att temperaturhöjningen – dels året för trendbrottet då utsläppen av växthusgaser ska börja minska, dels vid vilket gradtal som den oifrånkomliga temperaturökningen ska stanna vid, år 2100?
- hur ska vi förena den rättfärdiga kampen för en högre levnadsstandard från arbetarklassens sida i länder som Brasilien, Ryssland Indien, Kina och Sydafrika med kampen för att stoppa den hotande klimatkatastrofen?
Hur vi lyckas med att besvara dessa frågor avgör framtiden för en socialistisk rörelse – vars program måste syfta till att både avskaffa klassamhället och stoppa miljöförstörelsen. Hur vi besvarar frågor ovan kommer även att avgöra vilka allianser vi kan delta i när det gäller kampen för den mänskliga civilisationens överlevnad. Detta är nämligen var som står på spel: den mänskliga civilisationens överlevnad.
Till sist: Socialismen kommer att präglas av arvets från kapitalismen. Ju längre socialismen dröjer, desto svårare blir det att reparera skadorna på den globala livsmiljön. Detta gör inte socialisternas uppgift mindre viktig – istället ökar kraven på en socialistisk rörelse att förena den berättigade kampen för en högre levnadsstandard med kampen mot en miljökatastrof. Detta synsätt måste vara en integrerad del i olika programarbeten; i bygget av allianser och i kampen för en socialistisk arbetarrörelse.