På flera områden har Kulturhuvudstadens ledning hamnat på kollisionskurs med stadens kulturutövare. När det nya kulturhuset skulle byggas protesterade bibliotekspersonal och besökare som menade att färre skulle hitta till biblioteket när det lämnade Umeås absoluta centrum.
Dessutom protesterade Umeå teaterförening som inte ville lämna sina lokaler på Sagateatern. Mest omfattande blev protesterna när kommunledningen ville sälja Scharinska Villan – en klassisk konsertlokal i centrala stan. Många av stadens musiker hotade med bojkott av K14-året och kommunen tvingades att backa.
Skandalerna kring K14-året visar att projektet inte vuxit fram bland kulturutövarna. Istället speglar det behoven hos kommunalråd och fastighetsspekulanter, vägledda av teorin om s.k. ”kulturledd tillväxt”. Tanken är att jippon, som K14-året, ska kombineras med hämningslösa satsningar på utökade handelsområden och hotellverksamhet. Dessa ska ta emot de människor som man hoppas ska dras till Umeå. Beslutet att tillåta skyskrapor i centrala Umeå, som riskerar att pressa upp tomtpriser och lägga grunden för en fastighetsbubbla, är en del av detta. I grund och botten handlar kulturåret alltså om ekonomi – inte om kultur.
Frågan är då om den ”kulturledda tillväxt” som Umeås kommunledning talar om har potential att lyckas? Utgångsläget är svårt för Umeå. Med ett invånarantal på 115 000 och ett glest befolkat omland är publikunderlaget för olika evenemang relativt begränsat. Mot den bakgrunden framstår kommunledningens ambition att göra Umeå till ”en ledande kulturstad i Europa vad gäller såväl bredd som spetskultur…” som verklighetsfrånvänd.
Det är en sak att kultur är viktig för vilken stad som helst och att det finns många duktiga kulturutövare i Umeå. Det är en helt annan sak att slunga ur sig att Umeå skulle vara en ”internationell kulturstad”. Att behandla kulturen som en ekonomisk tillväxtfaktor är dessutom att göra den en otjänst. Istället för jippon borde man satsa på längre öppettider på stadsdelsbiblioteken och mer resurser till läsprojekt på skolorna.
Kommunledningens ”kulturledda tillväxt”, som bygger på fastighetsspekulation och storslagna jippon, riskerar att leda till konkurser och krascher. När det gäller tillväxt borde man istället rikta blickarna mot den industri som redan finns i Umeregionen och som både måste försvaras och utvecklas. Ett exempel är det skogstekniska klustret, med företag i Umeå, Vindeln, Nordmaling osv, som har en potential att delta i utvecklandet av tekniska lösningar för framställande exempelvis biobränsle. Med en långsiktig industriell tillväxt, med miljövänlig grön teknologi, kan en grund skapas för både välfärd och kultursatsningar. Satsningar som bygger på behoven hos kulturutövare och medborgare – inte hos byggherrar och kommunalråd.