Översättning och bearbetning av Jan Hägglund & Davis Kaza
Keynes efterföljare anser att det finns en multiplikatoreffekt i det ekonomiska livet. Denna multiplikatoreffekt förklarar inte varför kapitalismen genomgår perioder av upp- och nedgångar. Däremot visar den att vi alla, i det ekonomiska livet, är beroende av varandra.
Exempel: om du slutar att gå på a-kassa efter att ha fått ett jobb så kommer din inkomst att öka, vilket innebär att du kommer att kunna öka dina utgifter. Dina ökade utgifter omvandlas i sin tur till ökade inkomster på andra håll i ekonomin, exempelvis till ökade företagsvinster och skatteinkomster. När dessa inkomster sedan används skapas en ökad efterfrågan. Denna hjälper i sin tur någon annan att få ett jobb. Det är detta som kallas för multiplikatoreffekten.
Men multiplikatoreffektens pendel slår även åt andra hållet. Om en regering skär ned i den offentliga verksamheten, avskedar offentligt anställda, så bidrar detta till att bromsa den ekonomiska aktiviteten. Och detta är precis den politik som en rad regeringar har bedrivit under årtionden.
Hur stor är då denna multiplikatoreffekt? Detta beror på multiplikatorn. Den Internationella Valutafonden (IMF) har tidigare räknat med en multiplikator på 0,5. Var betyder då detta? Det betyder att om en regering satsar 100 kronor mer än vad som ursprungligen var tänkt, exempelvis för att bromsa en ökning av arbetslösheten i samband med en nedgång, så kommer ekonomin i sin helhet (BNP) att växa med endast 50 kronor. Å andra sidan: om en regering minskar sina utgifter med 100 kronor extra, i syfte att reducera ett budgetunderskott, så kommer ekonomin som helhet endast att drabbas av en minskning med 50 kronor. Detta enligt IMFs tidigare beräkningar.
Skandalen som tystades ned
Idag tror IMF att multiplikatorn har ökat som ett resultat av den ekonomiska krisen. Detta skulle ha utgjort ett argument för ökade statliga utgifter under 30-talet. En ny statlig satsning på hundra kronor skulle stimulera ekonomin mer om multiplikatorn låg på 0,9 (90 kr) än på 0,5 (50 kr). Men sedan årtionden tillbaka görs inte längre satsningar – istället går all ekonomisk visdom ut på att skära ned i offentlig sektor. Och med en ny högre multiplikator får nedskärningarna en mer negativ effekt på BNP.
Idag tros multiplikatorn ligga på mellan 0,9 och 1,7 (IMF World Economic Outlook, okt 2012)! Innebörden av detta är att nedskärningar för att minska budgetunderskottens storlek har minskat tillväxten i ekonomin långt mer än vad man tidigare har trott. I bästa fall har en nedskärning på 100 kronor bara krympt ekonomin med 90 kronor. I värsta fall har denna nedskärning på 100 kronor krympt ekonomin med hela 170 kronor! Innebörden av denna omvärdering, när det gäller storleken på multiplikatorn, är att nedskärningarna motverkar sitt eget syfte.
Ett exempel. Wolfgang Münchau (ekonomisk kolumnist på Financial Times med inriktning på eurozonen) har räknat på följande: om multiplikatorn ligger på 1,5, och budgetunderskottet minskas med en summa som motsvarar 3 procent av BNP, så innebär detta följande minskning av BNP: 1,5 x 3,0 % = 4,5%. [Använder vi IMFs gamla siffror så skulle ekvationen som visar på minskningen av BNP bli så här: 0,5 x 3,0 % = 1,5 %]. Exemplet visar att nedskärningarnas negativa effekter på ekonomin kan ha varit långt större än vad olika makthavare har predikat – under tre årtionden. Detta är en svindlande nyhet vars fulla betydelse för utvecklingen är svår att greppa.
Münchau förklarar, ”Multiplikatorn säger oss alltså vilken typ av ekonomisk nedgång som kan förväntas i Spanien. Och den säger oss att den spanska regeringens prognos, om ett BNP-fall på 0,5 procent år 2013, helt saknar verklighetsförankring”.
Detta skulle kunna förklara vad som nu händer i Grekland. Det skulle också kunna förklara varför åtstramningar inte fungerar någonstans och inte heller kommer att fungera. Staten skär ned på de offentliga utgifterna, löntagarna förlorar sina jobb, och sedan måste staten betala ut arbetslöshetsersättningar till folk som inte producerar någonting. Detta är den kapitalistiska ekonomins logik.
Under de senaste årtiondena har IMF härjat runt om i världen och krävt att skuldsatta länder ska skära ned, skära ned och skära ned igen. Under sina härjningar har IMF ödelagt miljontals familjers möjlighet att försörja sig. Nu säger plötsligt IMF att de har räknat fel! Deras kompisar i ”Trojkan” som håller kniven mot Greklands strupe (Europeiska Centralbanken och EU-kommissionen) kunde inte avvisa de nya beräkningarna rörande multiplikatorn som felaktiga. På ett nyligen hållet möte i Tokyo förklarade de bara att siffrorna inte var ”till någon hjälp”.
Socialism – inte Keynes eller nyliberalism
Dessa nya beräkningar visar hur hänsynslöst och lättsinnigt kapitalismen slösar med mänskliga och materiella resurser i sin oresonliga strävan efter att återställa vinstnivåerna.
Varför ändrar då inte makthavarna på sin ekonomiska politik? Om de tidigare beräkningarna rörande multiplikatoreffekten var fel, varför slutar de då inte att skära ned, och övergår till att stimulera ekonomin istället. Svaret är att kapitalismen är ett system vars drivkraft är att skapa vinst – inte att tillgodose mänskliga behov. Makthavarna bryr sig inte om de kastar bort miljoner unga människors möjligheter att få ett anständigt jobb och en framtid. De bryr sig inte ifall de bryter ned det välfärdssystem som generationer av arbetande människor har kämpat för att bygga upp. Det enda de är intresserade av är vinstnivåerna.
IMF:s nya siffror, vad gäller multiplikatorn i ekonomin, innebär ett underkännande av argumenten för alla de åtstramningspaket som har genomförts runt om i världen. Åtstramningspolitiken innebär inte bara elände för alla de som drabbas idag. Den kommer aldrig att kunna få fart på ekonomin.
Finns det då något alternativ till åtstramningspolitiken? Det enda sättet på vilket vi kan skapa de miljoner nödvändiga jobben är genom att bekämpa kapitalismen och bland annat nationalisera banksektorn. Resurserna skulle då kunna styras till ett brett program för att rusta upp bostäder, transporter och övriga delar av samhället. Lösningen ligger inom räckhåll – men vi måste bekämpa de borgerliga makthavarna för att nå målet.