SD: löntagarfientliga rasister och karriärister

Under hösten har SD ökat sitt stöd i opinionsmätningarna. En del i detta beror på den osäkerhet som det ökade antalet varsel inom industrin innebär.

Många av de som röstar på SD är missnöjda med de etablerade riksdagspartiernas oförmåga att försvara jobben, stoppa nedskärningarna inom vård-skola-omsorg samt bekämpa lönedumpning och försämringar av arbetsrätten. I en färsk undersökning från Novus (nov 2012) sade 50 procent av SD-väljarna att deras röst på SD utgjorde en proteströst mot de etablerade partierna.

Inför dessa väljare försöker SD att framstå som mer löntagarvänliga än övriga riksdagspartier. Metoden är dock att skylla arbetslöshet och nedskärningar på invandringen. Samtidigt är målet för SD-ledningen att accepteras av etablissemangets partier. Men då måste de visa att de är ”att lita på” genom att i praktiken bedriva samma högerpolitik som de partier som deras arbetarväljare reagerat emot. I Landskrona stödjer SD oftast den borgerliga treklövern (FP, M och MP). I höstas stödde SD de borgerligas budget som skar bort 15 miljoner inom bl a skola och äldreomsorg – samtidigt som politikernas arvoden höjs med 2 %.

SD har också försökt profilera sig som ett parti som försvarar arbetsrätten och tar strid mot lönedumpning. ”Vem ska försvara den svenske löntagaren från lönekonkurrens från utlandet – om inte vi gör det?” sa Jimmie Åkesson på SD:s landsdagar 2008. SD:s lösning är att skylla på arbetskraftsinvandringen. Men på allt fler arbetsplatser utnyttjas t ex bemanningsföretag för att splittra de anställda och slå mot löner och villkor – oavsett om de anställda är svenskar eller invandrare. SD:s ensidiga inriktning på att begränsa invandringen syftar till att leda bort fokus från behovet av enade organiserade protester för att försvara löner och villkor. SD spelar rakt i händerna på direktörer och aktieägare.

Skärskådar man SD:s politik – både i ord och handling – så framträder de som ett ytterligare borgerligt parti. Men med en särskild, rasistisk, udd. Arbetare och andra löntagare, oavsett bakgrund, behöver stå enade i den dagliga kampen på jobbet och i facket. För att stärka detta arbete, och samtidigt bryta ryggen av SD:s framgångar, krävs att ett nytt socialistiskt arbetarparti byggs upp.