Chaufförer från Bulgarien ska kunna arbeta i Sverige. Men de ska arbeta efter svenska kollektivavtal. Så är inte fallet idag. Läget är att allt fler arbetare som vågar hävda avtal och fackligt medlemskap blir ersatta.
De nya pressas att arbeta för slavlöner och under usla sociala villkor – utan rätt att yttra sig. Facket riskerar att pressas tillbaka hundra år i tiden. Transportarbetarna genomförde en protest mot detta i Göteborg 2012. Detta hedrar dem. Men det räcker inte med ord.
LO vill återgå till den ordning som i praktiken gav facket en vetorätt mot att arbetare med kollektivavtal byttes mot avtalslösa. Vi stöder detta. Men denna ”återställare” bygger på att S bildar regering efter valet – vilket SD kan blockera. Stefan Löfven är ingen garant.
Därför måste facket i Sverige ge moraliskt och ekonomiskt stöd för uppbygget av fackföreningar bl a i Lettland och Bulgarien. Byggjobbare och chaufförer därifrån måste få hjälp i kampen för en motsvarighet till svenska kollektivavtal. Skulle pionjärerna bli avskedade då de bygger upp facket måste deras svenska kamrater bidra både med a-kassa och kännbara solidaritetsåtgärder.
Man måste slå tillbaka
Då Gunnar Sträng cyklade runt och värvade lantarbetare skickade bönder både hundar och drängar för att ge den blivande finansministern en omgång. Sträng var dock kapabel att försvara sig. Åttio år senare avskedar fortfarande företag fackliga organisatörer. Och försöker även spöa upp dem. Företag som väljer denna väg måste få veta hur det känns att blöda. Arbetare som tar sina avskedade kamraters jobb bör först varnas och få en chans att backa från strejkbryteriet. Hjälper inte detta måste även de få uppleva hur smärtsamt ett förräderi kan vara. Det som står på spel är resultatet av hundra år av facklig kamp. Antingen backar svenska arbetare ned till den nivå som lettiska byggjobbare och bulgariska chaufförer har. Eller så kämpar vi tillsammans för att dessa ska uppnå svenska villkor.
Omröstningar i riksdagar kan hjälpa till. Men kampen kommer att avgöras av gränsöverskridande fackföreningar, med kraft till gränsöverskridande stridsåtgärder för tecknande av gränsöverskridande kollektivavtal. Segrar gör den som kan organisera mest folk. Och som inte vänder andra sidan till.