I januari sände Uppdrag Granskning reportaget ”Ett bättre liv” som handlade om hur en svensk arbetsgivare inom skogsbranschen, Skogsnicke AB, hyrde in anställda från Kamerun till minimala löner. De blev utlovade månadslöner som skulle motsvara en halv årslön i Kamerun, men när de väl hade börjat arbeta blev de enbart erbjudna mycket låga ackordslöner. Detta utgör ytterligare ett exempel på hur oseriösa arbetsgivare utnyttjar utländsk arbetskraft i dagens Sverige. Men med skillnaden att skogsplanterarna från Kamerun, efter ett halvår i ovisshet, nu vunnit en seger och kommer att få ut sina rättmätiga löner!
Företaget värvade anställda i Kamerun genom att erbjuda dem fast arbetstid och, med kamerunska mått, mycket hög lön. Detta ursprungliga avtal var godkänt både av Skogsfacket och av Migrationsverket. Men när arbetarna hade anlänt till Sverige och börjat arbeta visade det sig dock att det var ett helt annat avtal som de skulle få sin lön efter. De skulle enligt detta avtal få 22,8 öre för varje planterad skogsplanta. En av de anställda har till Uppdrag Granskning berättat att de kunde tjäna omkring 6 000 kr i månaden – om de jobbade sex dagar i veckan, ofta med tio timmar långa arbetsdagar.
Företaget Skogsnicke AB hyrde ut spartanska bostäder till dem och sålde sparsmakade måltider för höga priser. De fick betala 70 kr om dagen för sitt boende och detta gav företaget en ytterligare profit på 15 000 kr/mån. Det drogs även av en fackavgift från deras löner varje månad – trots att ingen av dem hade fackmedlemskap. Dessa pengar stannade istället hos företaget.
Alla de anställda hade pantsatt mark eller tagit lån hemma i Kamerun för att ha råd att resa till Sverige. Med det ursprungliga avtalet hade jobbet, trots dessa reseutgifter, lönat sig. Men med det nya ackordsavtalet var det däremot helt omöjligt att betala tillbaka lånen och de hamnade därför i en fullständig beroendeställning gentemot Skogsnicke AB, närmast som någon form av livegna. Utöver sina utgifter för resa och visum blev de också tvungna att betala en form av ”registreringsavgift” på 6 000 kr till ägaren av Skogsnicke AB. Dessa pengar gick, enligt ägaren, till en okänd person som hade i uppdrag att fylla i blanketter åt Migrationsverket.
När arbetarna protesterade mot de slavliknande arbetsvillkoren och lönerna blev de hotade av företagsägaren, som hävdade att han skulle riva deras hus i Kamerun. De anställda valde att stanna kvar i Sverige efter att de hade jobbat färdigt, för att kämpa för att få ut sina rättmätiga löner. När reportaget sändes hade de varit i Sverige i ett halvår utan inkomst och bostad, men kunde heller inte vända hem eftersom de inte hade några pengar att betala av sina skulder i hemlandet. De hoppades på att fackets förhandlingar skulle ge dem deras utlovade löner.
Efter Uppdrag Gransknings reportage har förhandlingar mellan GS-facket och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet resulterat i en uppgörelse om att de anställda faktiskt ska få ut de löner de utlovades enligt det första avtalet. Ägaren till Skogsnicke AB har vidare blivit polisanmäld av Migrationsverket och polisen har inlett en förundersökning i fallet. Allt detta visar att facklig kamp kan löna sig och att det alltid är värt att kämpa för att få ut sin rättmätiga lön, i strid mot oseriösa arbetsgivare. I fallet med Skogsnicke AB har det hela till sist lett till en seger för arbetarna.