I TV-serien House of Cards är allt ett spel där det handlar om att klättra så högt upp som möjligt på maktpyramiden. Här finns ingen plats för goda, eller svaga, rollkaraktärer. Däremot för fantastiskt skådespeleri och obetalbara repliker.
House of Cards, som kan ses på hemsidan Netflix, utspelar sig i Washingtons maktkorridorer. Kevin Spacey spelar en kongress-ledamot som utlovats posten som utrikesminister, men som ställs åt sidan av presidenten. Detta blir droppen för Spacey, som släpper alla lojaliteter, och nu gör allt för att komma åt sina fiender.
Den förvridna relationen mellan Spacey och hans hustru är en av huvudingredienserna i serien. Det handlar om en kärlek som baseras på en enda sak: att utnyttja varandra för att ta sig fram – och upp. Frågan om monogami är ointressant. När det kommer till kritan kan makarna alltid lita på varandra – och på det gemensamma utnyttjandet. Spaceys kärleksförklaring till hustrun beskriver relationen i en mening: ”Jag älskar den kvinnan mer än hajar älskar blod”
Robin Wright, mest känd för sin roll i Forrest Gump, gör en gedigen rollprestation som Spaceys överklasshustru. För Wrights karaktär är hårdheten inte är en självklarhet utan något hon kämpar sig till. I ett avsnitt pressar hon kontorschefen på sin egen välgörenhetsorganisation att avskeda halva personalstyrkan på samma dag. När dagen är slut sparkar hon personalchefen. På vägen hem från jobbet ser hon sedan en äldre anställd bli uppläxad av en yngre chef på en snabbmatsrestaurang. Kameran stannar upp och vi förstår att Wright, för sitt inre, ser sin
före detta kontorschefs framtid.
Man kan se House of Cards som en kritik av det amerikanska politiska systemet eller bara som kvalitetsunderhållning. Hur som helst handlar det om amerikansk TV-industri när den är som bäst.